hypotermi.fountain

Title:
 _**H Y P O T E R M I**_
Credit: Story by Ruben Sznajderman
Draft date: 29/01/2018
Version: 1.0.3
Licence: CC-BY-4.0
Contact: https://github.com/rubensz
         	   www.rubenxyz.com

/*
Distributed under a Creative Commons Attribution 4.0 International license: https://github.com/rubensz/hypotermi/blob/master/LICENSE
*/

[[TODO:PETRA (V.O.(Spara denna till senare, något som kanske Petra säger i sin subplot). Många som fryser ihjäl drabbas av en sista desperat impuls att ta av sina kläder. Ingen vet varför, men vissa tror att precis innan vi dör så vidgas blodkärlen vid kroppsytan och vi upplever en känsla av extrem hetta.]]

#ACT I
>**AKT I**<

!FADE IN

EXT. SKOG - SKYMNING

En dimma ligger tätt mellan mörka trädstammar som sticker upp genom den snötäckta skogen. Vi skymtar en varelse komma mot oss ur ett töcken.

MÅRTEN (43) kommer haltande, endast iklädd tröja, byxor och stövlar. Han tittar sig omkring, går vidare.

PERNILLA (V.O.)
Det första som händer är att mindre blod skickas till armar och ben. Kroppen prioriterar att hålla organen varma. Det gör att fingrarna fryser och tårna börjar värka.

Mårten försöker blåsa på sina händer för att hålla dem varma. 

PERNILLA (V.O.)
Musklerna aktiveras för att generera värme. Det är detta som gör att du börjar huttra. Det ökar kroppsvärmen, men också energiförbrukningen.

Mårten stannar upp och tittar sig omkring. Han tittar på sin hand som skakar, stoppar den i fickorna och fortsätter gå.

PERNILLA (V.O.)
Eftersom temperatur sjunker, blir skakningarna allt våldsammare. Du får svårare att röra dig och att ta dig till säkerhet.

Mårten är blek, läpparna är blåa och han huttrar kraftigare.

PERNILLA (V.O.)
Du blir snabbt utmattad. 

Mårten sätter sig på huk. 

PERNILLA (V.O)
Du tröttas ut. Du stannar upp för att vila. Inte dags att ge upp än, bara en kort paus för att hämta andan.

Mårten faller omkull. Först försöker han ta sig upp, men sedan ger han upp mot gravitationen och lägger sig ner?

PERNILLA (V.O.)
Ansträngningen gör så att du svettas. Dina fuktiga kläder påskyndar din sjunkande kroppstemperatur.

Han lyckas ta sig upp på knäna, tar sig för tinningarna och skakar förgäves på huvudet för att bli av med yrseln. 

PERNILLA (V.O)
Din kropp är nu så nedkyld att enzymerna i din hjärna blir mindre effektiva och amnesi börjar dribbla dina tankar. Vad gör du här? Hur kom du hit? Vem är du?

Mårten tittar sig omkring aningslös. Han drar i kragen på tröjan, som om han besväras av att den är för varm. 

PERNILLA (V.O.)
Hjärtats elektriska impulser hämmas av temperaturnedsättningen. Hjärtat slår orytmiskt och pumpar mindre blod. Bristen på syre påverkar din uppfattning då känslan av tid och rum upphör. Du börjar hallucinera.

Mårten börjar flina. Han tar av sig sin tröja, sitter med bar överkropp i snön och håller med ett dåraktigt leende armarna mot himlen.  

INT. GÅRDEN - GÅRDSPLAN - SKYMNING

Snöflingor faller över en gård. Vi rör oss bakåt och ser att det är plastflingor som dansar runt inuti vätskan i en SNÖGLOB. OSKAR (8) tittar, följer flingorna med intresse. 

PERNILLA (39) står vid fönstret och stirrar ut i skogen bortom gårdsplan. Hon drar en suck, lyfter en träskiva och bommar igen det sista fönstret för natten.

Huset är nedgånget, fyllt med prylar och dunkelt upplyst med endast hemstöpta stearinljus. Hon tassar förbi ansamlingen av saker på golvet och sätter sig med Oskar på soffan.

PERNILLA
Kom, det är dags och lägga sig!

Hon försöker ta ifrån Oskar snögloben, men han gnäller och trycker bort henne ifrån sig så att han obehindrat kan fortsätta att stirra på snögloben.

PETRA (13) kommer in från köket.

PETRA
Jag orkar inte störa dig mera?

PERNILLA
Det är okej, älskling. Vi ska ändå lägga oss nu.

Pernilla tar snögloben från Oskar som ger ifrån sig ett gnöl.

PERNILLA
Ja jag vet, men vi måste faktiskt gå och lägga oss. Snälla hjälp mig, Petra!

Petra lyfter Oskar ur soffan och leder honom mot övervåningen.

!MONTAGE I OLIKA RUM

.KÖKET

Petra ställer en stor kastrull med snö på vedspisen.

.BADRUMMET

Petra hjälper Oskar med att borsta tänderna.

.KÖKET

Petra torkar av Oskar med en trasa som hon doppar i kastrullen och vrider ur.

.BARNKAMMAREN

Petra hjälper Oskar ta på sig sin pyjamas, bäddar ner honom i sängen, tar ut två varma tegelstenar från kastrullen och lägger dem vid hans fötter.

!MONTAGE UPPHÖR.

.VARDAGSRUMMET

Petra kommer ner för trappan från övervåning och ser Pernilla som tom glor  in i brasan.

PETRA
När kommer pappa?

PERNILLA
Han kommer nog snart!

PETRA
Men han brukar ju inte vara borta så här sent.

PERNILLA
Han kanske har hittat något gott för oss att äta. Kanske står han och styckar upp det nu, så att det inte blir dåligt.

Petra går upp till övervåningen. Pernilla stänger VÄRMEKAMINEN, går till dörren och öppnar. 

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLAN - NATT

Genom dimman ser vi huset som är FÖRSJUNKET under ett ISTÄCKE. När Pernilla öppnar ser vi att en grop har skottats ner till ingången. Pernilla tittar sig omkring, tänker en stund och stänger sedan dörren, besviket.

INT. BARNKAMMAREN - NATT

Barnen ligger nerbäddade i sina sängar. Pernilla läser för Oskar, medan Petra läser själv.

.SÄNGKAMMAREN 

Pernilla sitter på sängkanten. 

MONTAGE - 

Pernilla lägger sig, men hon ligger sömnlös. Tiden går. Hon vänder sig, hon vrider sig. Till slut somnar hon.

En MAN (43), ansikte ur bild, LÄGGER SIG BREDVID HENNE.

Mannens grova händer smeker hennes ansikte medan hon sover. Hon ler och utan att öppna ögonen, lägger sin hand på hans. 

PERNILLA
Var har du varit, älskling? 

Hon vänder sig om. Han håller om henne. 

INT. GÅRDEN - SÄNGKAMMAREN - GRYNING

Pernilla flyger upp ur sängen kippande efter andan. Hon kastar en blick bredvid sig, Mårtens plats i sängen är tom.
.BARNKAMMAREN

Pernilla tittar in hos barnen som fortfarande sover.

.KÖKET

Pernilla lyfter träskivorna från fönstren och ljuset som fyller rummet avslöjar hur stökigt och nedgånget köket är. Det är fullt med saker, köksutrustning, pågående projekt, skrot, improviserade anordningar, osv. 

.GÅRDSPLANEN

Pernilla kommer ut ur huset med en stor buljongkittel och spade. Hon passerar över verandan, tar ett kliv UPP PÅ ISEN, går fram till en snödriva och fyller kastrullen med snö.

.KÖKET

Pernilla kånkar in buljong kitteln och ställer den på vedspisen. Hon öppnar kylen och ställer fram mat på diskbänken, rensar ut aska ur vedspisen, stoppar in ett nytt isblock i kylskåpet när--

!VI HÖR EN BILMOTOR UTIFRÅN.

Pernilla rusar mot fönstret, hoppfullt. Hennes hoppfulla min förbytts till förundran när hon ser en FOLKABUSS köra ut från dimman på vägen och stanna på den snötäckta gårdsplanen. Pernilla stirrar på den parkerade bussen tills förardörren öppnas och hon duckar ner på golvet.

PETRA (U.B)
Ere pappa?

Pernilla tittar upp och ser Petra i pyjamas på trappan.

PERNILLA
Schssss!

!FRÅN GÅRDEN HÖR VI EN BILDÖRR SOM STÄNGS.

Pernilla rusar upp med Petra till barnkammaren.

.BARNKAMMAREN

Pernilla skjuter en träbyrå åt sidan som har dolt ett hemligt utrymme som hon sätter Oskar och Petra i.

PETRA
(viskande)
Är det troll?

.HALLEN

Någon RYCKER i handtaget till ytterdörren.

!VI KORSKLIPPER MELLAN PERNILLA OCH YTTERDÖRREN.

PERNILLA
(till Petra)
Kom ihåg nu vad vi har sagt. Var helt tysta och kom inte fram före jag ger signalen.

Pernilla skuffar tillbaka trädbyrån över hålet i väggen.

Det rycks i handtaget.

!Metalliskt rassel från låset.

Pernilla stänger försiktigt dörren till barnkammaren, stänger dörren efter sig och smyger in i sitt sovrum.

Någon tacklar ytterdörren från utsidan.

Pernilla letar desperat genom det stökiga sovrummet.

En ram som hänger på ytterdörren lossnar från spiken den hänger på och faller till golvet så att glaset krossas.

Petra sitter i garderoben med Oskar.

!VI HÖR ATT NÅGOT KLICKAR TILL I YTTERDÖRRENS LÅS.

Handtaget till ytterdörren trycks ner och DÖRREN ÖPPNAS.

Pernilla stannar upp--

!GNISSEL FRÅN YTTERDÖRREN SOM ÖPPNAS.

Pernilla tittar upp, någon är inne i huset.

Ett par kraftiga kängor trampar in över glasskärvorna från ramen på golvet.

Inne i barnkammaren försöker Petra vagga Oskar som flämtar av rädsla.

EN KRAFTIG MAN, ANSIKTE UR BILD, tittar sig omkring, drar fram en KOFOT och går in i köket.

Pernilla öppnar garderoben och från en hink med paraplyer rycker hon en GOLFKLUBBA.

Mannen lägger IFRÅN SIG KOFOTEN och börjar äta maten på diskbänken.

Vi följer Pernilla som smyger ner för trappan med golfklubban.

!KORSKLIPPNINGEN UPPHÖR.

.KÖKET

Mannen lutar sig över diskbänken och glufsar i sig maten medan Pernilla smyger in med golfklubban.

!GOLVET KNARRAR.

Mannen slutar glufsa. Pernilla stannar upp och ser hur han sträcker sig efter KOFOTEN. Pernilla RUSAR FRAM, Kraftiga Mannen tittar över axeln, hon JABBAR honom i ansiktet med golfklubban, huvudet flyger bakåt, hon ser vem det är, tar sig för munnen--

ROBERT
Aj! Va fan ere me dig?

ROBERT (45) som tar sig för ansiktet medan näsblodet rinner.

Pernilla blir först chockad, men slänger sig sedan över honom och hänger runt halsen på Robert.

ROBERT
Aj, aj!

PERNILLA
Robert!

ROBERT
Jaja. Hej hjärtat.

Pernilla släpper taget.

PERNILLA
Förlåt jag... såg inte att det var du.

ROBERT
Har ni fortfarande inte fixat låsjäveln? Trodde ni hade bytt lås innan jag fick upp den.

PERNILLA
Det gäller bara att ha rätt feeling i fingrarna för att få upp den. 

Robert känner på sin näsa.

ROBERT
Ja, tror fan den är bruten.

PERNILLA
Förlåt!

ROBERT
Får väl vara tacksam att du inte högg ihjäl mig. 

PERNILLA
Om du smyger runt som nått troll så... 

ROBERT
Såg ingen bil på gården. Trodde att ni hade stuckit.

PERNILLA
Ändå kommer du med kofoten. 

ROBERT
Ville bara kolla läget först. Jag har ju Karin och ungarna väntade i bilen.

Pernilla tittar upp på honom med vida ögon.

.GÅRDSPLANEN

Pernilla springer ut ur huset, över gårdsplanen och mot folkvagnen.

KARIN (41) kommer ut ur Folkan.

KARIN
Pernilla!

De möts och omfamnar varandra.

PERNILLA
Som jag har oroat mig för er! 

Luckan till baksätet på Folkan öppnas, MOA (8) och GUSTAV (9) kliver ut.

KARIN
Vi har varit så oroliga för er också! 

De släpper greppet om varandra. Pernilla tar Karin om kinderna.

Robert kommer ut ur huset och går mot Karin och Pernilla.

PERNILLA
Som jag har saknat dig!

KARIN
Var så rädd att vi aldrig skulle få se er igen.

PERNILLA
Nej, säg inte så. Förlåt, allt gick så snabbt. Vi försökte hitta ett sätt att kontakta er men--

KARIN
Det är okej, hjärtat. Vi försökte allt möjligt också. 

De ler mot varandra. Pernilla får syn på Moa och Gustav som står vi Folkan.

PERNILLA
Nämen Gud!

Pernilla rusar fram till barnen.

PERNILLA
Mina små pussgurkor har blivit så stora! 

Hon pussar och kramar Moa och Gustav som skrattar.

PERNILLA
Sist jag såg er måste ni båda varit två huvuden kortare.

.HALLEN

Pernilla, Karin, Robert, Moa och Gustav kommer in genom ytterdörren med armarna fulla med bagage och utrustning.

.BARNKAMMAREN

Pernilla flyttar på bokhyllan och släpper ut Petra och Oskar.


.KÖKET

Pernilla lägger några vedträn på spisen. Karin böjer sig över bordet och vilar ögonen i armvecket. 

PERNILLA
Slå er ner så ska jag sätta på lite barr-té åt er. 

Pernilla häller vatten från en hink med smältande snö till en tekanna. Robert tittar runt på väggarna, förundrad.

PERNILLA
Ska bara få lite fart på spisen här så--

ROBERT
Vart är Mårten? 

Pernilla städar undan smutsig tallrikar utan att svara. Karin tittar undrande på Pernilla. Robert och Karin tittar på varandra och sen på Pernilla.

KARIN
Pernilla?

Pernilla släpper disken, stannar upp, sänker huvudet.

!VI HÖR SNYFTNINGAR.

Karin reser sig och närmar sig Pernilla.

KARIN
Vad är det som har hänt?

PERNILLA
(gråtandes)
Han... han... kom inte tillbaka.

KARIN
Men gumman--

PERNILLA
Han... han kom inte tillbaka.

[[SUBPLOT-SCEN MED BARNEN. Barnen har precis träffats efter två år. Pernilla sitter i köket med de andra och berättar om att Mårten är borta:]]

De sätter Pernilla på en stol vid köksbordet, Robert ger henne ett glas vatten.

PERNILLA
Tack.

KARIN
Hur länge har han varit borta?

PERNILLA
Sen igår morse. Han var borta när jag vaknade.

Karin och Roberts tittar på varandra. Pernilla snyter sig.

PERNILLA
Det sker ofta, han gillar ju att vara uppe tidigt. Det är alltid något som måste göras. Ibland drar han iväg för att fixa saker.

ROBERT
Har han inte sagt vad han skulle göra för nåt?

PERNILLA
Vi har så mycket att stå i här med huset och barnen och allt. Ibland drar han bara iväg i skogen för att jaga eller nåt. Han är så duktig där ute. Men han kommer alltid tillbaka.

KARIN
Brukar han ta bilen eller?

PERNILLA
Nej, nästan aldrig. Vi försöker att inte röra bensinen i källaren.

ROBERT
Det finns säkert en bra förklaring.

PERNILLA
Jag har sagt till honom att det är för farligt att köra där ingen plogar längre. Men han lyssnar aldrig.

KARIN
Förmoda inte de värsta nu.

PERNILLA
Nä.

KARIN
Han dyker nog upp snart ska du se.

PERNILLA
Jag har velat ge mig ut för att leta efter honom men... Det är alldeles för farligt där ute för att gå själv med barnen. Någon måste vakta huset.

ROBERT
Det var nog rätt tänkt.

PERNILLA
Tänk om han är någonstans där ute och behöver hjälp! Tänk om det är för sent!

ROBERT
Seså, lugn nu.

KARIN
Har du sovit eller ätit nåt?

Pernilla tittar ner i golvet.

ROBERT
Jag kan ta bussen och se mig omkring här i trakten.

KARIN
(till Pernilla)
Ja, de är väl en bra idé? Så kan du få vila lite.

Pernilla torkar tårarna.

KARIN
Men då gör vi så. Jag kan ordna lite frukost.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLAN - DAG

Robert går ut till Folkan.

.INNE I FOLKAN

Robert sätter sig bakom ratten och vrider om nyckeln, motorn hackar men bilen startar inte.

ROBERT
(till själv)
Men va fan inte igen.

Robert släpper nyckeln, tänker, sträcker sig efter nyckeln och vrider om igen.

!VI HÖR BILEN STARTAR

INT. GÅRDEN - KÖKET - SAMTIDIGT

Karin tar ut konservburkar ur sin ryggsäck medan Pernilla står vid fönstret och tittar på Folkan som kör iväg.

KARIN
Kunde inte hitta konservöppnaren?

Pernilla reagerar inte.

KARIN
Pernilla?

PERNILLA
Ah, förlåt. Jag har flyttat sånt till den här lådan.

Karin försöker öppna luckan till vedspisen.

PERNILLA
Den är lite trixig den där.

Pernilla hjälper henne öppna luckan.

KARIN
Tänk att den går fortfarande, den där gamla spisen.

PERNILLA
Ja, tänk. Behöver nog lite mer ved.

KARIN
Himla tur att mamma lyckades övertala pappa att inte slänga ut den.

PERNILLA
Svårt att se hur vi skulle klarat oss utan.

KARIN
(gubbröst)
Den här gamla skrothögen ska ut ur mitt hus! Den är bara i vägen!

PERNILLA
Mamma visste att om han bara fick hålla sitt brandtal, så skulle han till slut ge med sig.

!_**MONTAGE**_
Karin och Pernilla gör frukost, barnen sätter sig vid bordet, maten serveras, de äter, Petra hjälper Oskar.

!SLUT PÅ MONTAGE.

Pernilla, Karin och de fyra barnet sitter vid matbordet. 

KARIN
Nä, nu är det dags för läxorna.
(till Petra)
Vi hade lite hemskola med Moa och Gustav. Du och Oskar vill kanske vara med?

Pernilla tittar ner, skamset.

KARIN
Det är precis som när du gick i skolan förut, fast hemma.

PERNILLA
Ah, jag har tänkt att vi borde göra något sådant nu när det har gått så lång tid sen.... men...

PETRA
Visst, gärna. 

KARIN
(till Pernilla)
Men det är väl inte så lätt alla gånger här ute.

PERNILLA
Nä.

PETRA
Jag brukar läsa morfars böcker.

PERNILLA
Ja, du är ett riktigt läshuvud min lilla professor, ibland måste man ju slita dig från böckerna.

PERNILLA
(till Karin)
Alla pappas böcker står ju kvar där uppe. Vi ville lägga dom på vinden, men det gick ju inte för sig.

.VARDAGSRUMMET

INFOGA: En penna blir vässad med en FICKKNIV. 

Karin sitter med Moa, Gustav, Petra och Oskar runt sig vid ett bord. Karin räcker pennan till Moa och viker ihop fickkniven i fickan.

KARIN
Sådär, har alla fått pennor nu? Bra. Så idag tänkte jag att vi skulle prata lite geografi. 

Karin vecklar ut en KARTA...

KARIN
Här är familjens karta över Europa.

.KÖKET

Pernilla diskar, kastar ett öga över axeln på lektionen som pågår i vardagsrummet och ler försiktigt.

.VARDAGSRUMMET

Karin och barnen tittar på kartan.

KARIN
Jättebra. Och ser ni det här strecket här?

MOA
Ah!
KARIN
Moa du kanske kan läsa vad som står?

MOA
Ah-uh-t.

KARIN
Det där uttalas auto, det är inte så lätt att veta.

MOA
Auto...

KARIN
H:et är tyst här. Du vet vad vi har sagt om tysta bokstäver. 

MOA
Autobahn.

EXT. SNÖTÄCKT LANDSVÄG - DAG

Folkan stannar vid sidan av vägen. Robert öppnar bildörren, tar ett steg ut, stannar, tittar förbi oss.

!VI RÖR OSS SAKTA IN MOT ROBERT.

INT. GÅRDEN - SOVRUMMET - DAG

Pernilla klär på sig vinterkläder.

.VARDAGSRUMMET

Karin sitter med barnen som skriver. Hon tittar upp mot hallen.

!KARIN P.O.V: Pernilla går genom ytterdörren med EN STOR YXA.

KARIN
(till barnen)
Jag går och hjälper Pernilla lite, fortsätt ni. 

Karin tar på sig ytterkläderna. 

KARIN
(ropar från hallen)
Se till att det sitter till förhöret ikväll.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLAN - DAG

KARIN
(ropar)
Vänta! 

Pernilla vänder sig om. 

KARIN
Vart ska du? 

PERNILLA
Jag... tänkte fixa lite ved. 

De tittar på varandra. 

KARIN
Barnen är sysselsatta en stund. Vill du ha hjälp?

Pernilla tänker. 

PERNILLA
Visst. 

[[SUBPLOT SCEN MED BARNEN, Vardagsrummet (de sitter och gör läxor medan Karin och Pernilla är ute)]]

INT. FRIGGEBODEN - SAMTIDIGT

Karin lägger vedträn på stubben medan Pernilla klyver dem med yxan. De staplar veden och sätter sig för att vila. 

PERNILLA
Så hur är det i stan? 

KARIN
Fruktansvärt. 

PERNILLA
Vadå?

KARIN
Nä, jag orkar inte prata om det. 

Pernilla tittar på Karin, undrande. 

KARIN
Det var ett helvete att ta sig därifrån. Jag pallar inte nu men kan berätta sen.

Pernilla tar fram en brun glasflaska från sin jacka och räcker den till Karin.
PERNILLA
Ska du ha dig en järn? 

KARIN
Va är det här, har du sprit?

PERNILLA
Tyvärr, bara smält snö.

KARIN
Du vet väl vad dom säger om att dricka smält snö?

PERNILLA
Oroa dig inte, den är behandlad. 

Karin tittar på flaskan tveksamt, men dricker.

PERNILLA
Släcker törsten i alla fall.

KARIN
Lätt att glömma att dricka när det bara är kallt. 

PERNILLA
Jag har släppt hudvården för längesen. 

KARIN
Vi dricker ju inte bara vatten för huden. 

PERNILLA
Tala för dig själv. 

De flinar. 

KARIN
Med den här vintern har vi väl mer vatten omkring oss än någonsin. 

PERNILLA
Vadå, vinter? Det är ju sommar. 

KARIN 
Ja, men du förstår vad jag menar. 

PERNILLA
Det är i alla fall lite mindre att skotta så här års. Lättare att ta sig fram.

KARIN
Snön smälter lite, men helt försvinner den aldrig. 
PERNILLA
Nä.

De tänker, Karin vänder sig mot Pernilla. 

KARIN
Du. Du, vet... Det är så glaciärer bildas.

Pernilla tittar på Karin en stund. 

PERNILLA
Vadå?

KARIN
Det snöar på vintern, smälter lite på sommaren, men över tid så blir det bara tjockare. Varje lager gör det lite tyngre, snön blir till is. Vi kan skotta nu men efter ett tag--

PERNILLA
--om det fortsätter ja, det kan ju vända också.

KARIN
Jovisst. Men ingen vet. Ingen vet när det vänder. Eller om det ens gör det.

Pernilla tänker.

PERNILLA
Är det de som de säger i stan eller?

KARINA
Ha, där sägs det så mycket knäppheter. Om du bara visste.

Karin tänker, hon börjar gråta. Pernilla sätter sig närmare för att trösta henne. Karin torkar tårarna och försöker samla sig.

KARIN
Vi skulle först komma med er när ni stack från stan. Allt gick så snabbt. Folk blev helt tokiga.

PERNILLA
Vad hände? Vi hörde bara rykten från de som reste söderut.

KARIN
Jag har så dåligt samvete. Allt skit som Moa och Gustav har fått se.

PERNILLA
Det är inte ditt fel.

KARIN
Vi skulle ha gett oss av tidigare, innan det blev värre.
PERNILLA
Hur skulle ni kunna veta? 

KARIN
Vi sålde allt vi hade för att kunna ta oss ut. Lägenheten, bilen, alla prylar. 

PERNILLA
Det kunde lika gärna svängt åt andra hållet.

KARIN
Robert blev blåst varje gång, men vad hade han för val?

PERNILLA
Nu har ni lyckats ta er ut ur stan.

KARIN
Om vi inte hade fått ihop till att köpa det där Frankensteins monster till buss så hade vi aldrig lyckats ta oss ut. Fan vad jag hatar den. Jag tapetserade hela den där jävla lägenheten själv. 

PERNILLA
Ja, och nu är ni här. Ni har hälsan. Alla lever. Här finns det ingen som stör en. I stort sett alla har lämnat trakten. Lugnt och skönt.

KARIN
Troll då?

PERNILLA
Jo, det händer, men man får ju skydda sitt.

PERNILLA
Jag är så glad att ni är här och att vi är tillsammans allihopa igen.

KARIN
Ja.

PERNILLA
Det kommer bli jättebra! Vi ska ta ner sängen från vinden till dig och Robert och ungarna kan sova tillsammans, de har ju saknat andra barn att--

KARIN
--nejdå det behövs inte.

PERNILLA
Vadå? Den här gården är ju precis lika mycket din som min. Mårten kan väl flytta på lite prylar så alla får plats. Det är inget konstigt med––


KARIN
--nej, det är inte det.

PERNILLA
Nähä, vad är det då?

Karin tänker.

KARIN
Vi kom inte för att stanna.

Pernilla tittar mållös.

PERNILLA
Men vadå, ska ni inte stanna?

KARIN
Nä.

PERNILLA
Men du sa ju att det var fruktansvärt i stan. Nu när ni har tagit er ut så kan ni väl--

KARIN
--vi ska inte tillbaka till stan.

PERNILLA
Nähä, vart ska ni ta vägen då, då?

KARIN
Söderut.

PERNILLA
Söderut?

PERNILLA
Men kära vännen, bron finns inte kvar. 

KARIN
Tro mig, det har vi inte missat. 

PERNILLA
Så hur ska ni ta er över till Danmark?

KARIN
Över isen.

PERNILLA
Över isen? Och sen då?

KARIN
Vi säljer bussen i Malmö. Det borde ge oss pengarna vi behöver för att betala guiden som kan ta oss över isen, till Danmark, genom Europa, över medelhavet och till kolonierna.

PERNILLA
Men kära nån?

KARIN
Robert har en polare från lumpen som åkte ner dit tidigt.

PERNILLA
Det kanske inte är nån snö, men dom har ju andra problem. 

KARIN
Andra problem kan lösas. 

PERNILLA
Du vet, försvaret sprängde inte bron för att hindra de som ville ta sig ut, det var för att hindra de som ville ta sig in.

KARIN
Det finns väl lite olika meningar om det.

PERNILLA
Men om du tycker att det var anarki i storstan, vänta tills du kommer ner i Europa. Ändå är vi värre drabbade här uppe i norden. Vildar, det är vad dom är där nere. Nä, jag trivs bra här. 

KARIN
Vi kanske är bättre på att hantera ett kallare klimat.

PERNILLA
Det är ju inte snön som är det värsta. Det är vad som händer i pallet på folk.

KARIN
Jo, det kanske är lugnare här nu. Men hur länge klarar vi det här? Om det fortsätter så här kommer till slut hela landet ligga under isen. Kanske inte under vår livstid, men barnen då? Vad kommer de ha för framtid?

Pernilla tänker.

PERNILLA
OM, det fortsätter.

KARIN
Vänta, jag hörde nåt. 



MANSRÖST (U.B)
(Dovt, från utanför)
Hallå?

PERNILLA
Tänk om det är Mårten!

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - DAG

Pernilla rusar förväntansfull ut ur friggeboden, springer runt kröken och möter
GRANNEN (61), en välbyggd man med vänligt ansikte.

GRANNEN
Hallå?! 

Han får syn på Pernilla. 

GRANNEN
Ja, men där har vi en levande människa. Inte ska du väl behöva jäkta så för lilla mig.

Pernilla är synbart besviken. 

PERNILLA
De... det är ingen fara.

GRANNEN
Ursäkta att jag står här och gapar, man vågar ju knappt knacka på hos folk nu för tiden. 
Är du en levande människa? 

PERNILLA
Jag tror det.

GRANNEN
Svårt att veta nu för tiden. Skogsvägen, vålnader, spöken. Bäst att kolla. 

Karin kommer runt hörnet.

GRANNEN
Se där, har ni blivit flera?

PERNILLA
Det här är min syster, Karin.

GRANNEN
Ja, men jag känner nog igen dig, men du var nog en lite tös då. 

KARIN
Jaha.
KARIN
(till Grannen)
Bor du här bredvid? 

GRANNEN
Nej, nej. Jag bor en bra bit bort. 

PERNILLA
Kanske inte granne, men närmaste granne. 

GRANNEN
Du, har Gunnarsson varit här?

PERNILLA
Han som bor åt det hållet, vid sjön?

GRANNEN
Ja.

PERNILLA
Nä, han har inte varit här. Vadårå?

GRANNEN
Underligt, han var inte på gården sin heller. 

GRANNEN
(till själv)
Om han också skulle gett sig iväg så borde han ju sagt hejdå i alla fall. Det är väl det minsta man kan göra, tycker jag. 

PERNILLA
Ja, jag... vet inte.

Pernilla börjar tänka, blir nedstämd. 

GRANNEN
Nåväl! Får väl hoppas att han inte råkat ut för några troll.

Pernilla svarar inte, utan står bara tyst och tänker.

GRANNEN
Ja, ja. Han dyker nog upp ska vi se, ha det bra, flickor.

Grannen  ställer sig på SPARKSTÖTTINGEN och åker iväg. På hans rygg ser vi en AUTOMATKARBIN 4. Karin läggen en tröstande hand på Pernillas axel.

KARIN
Kom så hämtar vi veden. 
INT. GÅRDEN - HALLEN - DAG

Karin och Pernilla kommer in kånkandes på veden.

MOA
Mamma, mamma. Vi är klara med alla frågorna.

KARIN
Du, jag har händerna lite fulla här.

MOA
Men åh.

KARIN
Om ni är klara så kan ni väl hjälpa till istället, vi får titta på vad ni gjort efter middagen.

.KÖKET

Moa hjälper till med att lasta veden i ett hörn.

KARIN
Har ni ritat kartorna också?

MOA
Nä.

KARIN
Men gör det också då.

Moa springer iväg.

PERNILLA
Jag kanske måste rycka Petra sen, hon har fortfarande lite ljus hon måste stöpa.

!VI HÖR EN MOTOR FRÅN GÅRDSPLANEN.

Petra rusar till fönstret. Över hennes axel ser vi Folkan köra in på gården med ett FORDON som släp.

PERNILLA
Mårten.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - DAG

Pernilla och Karin kommer ut ur huset medan Robert frikopplar den VOLVO 740 KOMBI som han har släpat med sig. Pernilla blir förskräckt av att se bilen. 


ROBERT
Jag hitta den inte så långt härifrån, men det var ett jävla meck att få loss den. Satt djupt i en snödriva.

Karin tittar in genom bilrutan och vänder sig om till Pernilla.

KARIN
Den är tom.

Pernilla är bestört. Bakom henne ser vi barnen titta ut från huset.

KARIN
(till barnen)
Gå in hör ni, barn!

Barnen reagerar inte och glor på fordonet.

KARIN
Petra!

Petra drar med sig de andra barnen tillbaka in i huset.

ROBERT
Han måste ha tappat kontrollen och slirat av eller nåt.

Pernilla känner på handtaget.

ROBERT
Han låste den.

De står en stund tysta och tänker.

KARIN
Var hittade du den, sa du?

ROBERT
Där vid.... vad heter de... efter ladan och fyrfotingen.

KARIN
Det är en bit att gå men nog borde han hunnit tillbaka vid det här laget.

ROBERT.
En annan grej som var lite konstig.

PERNILLA
Vadå?

Robert tvekar att säga det, han tittar på Karin, tittar på Pernilla.
ROBERT
Det var en pöl. Det var en pöl med blod på vägen.

KARIN
Blod? 

ROBERT
Ja. 

KARIN
Vadå blod på vägen? Mycket?

ROBERT
Sådär. Försökte se om det fanns några spår men--

Pernilla och Karin tittar upp på Robert

ROBERT
Ingenting

De tittar på varandra, tänker.

INT. GÅRDEN - VARDAGSRUMMET - NATT

Moa, Gustav, Petra och Oskar sitter inne och tecknar. Petra sitter med pennan i handen framför ett blankt papper. Hon sneglar på Moa och Gustav som är fördjupade i tecknandet.

.KÖKET

Karin häller upp barr-té till Pernilla som stirrar med tom blick. Robert traskar in och sätter sig.

KARIN
Vill du också ha?

ROBERT
Ja, tack.

KARIN
(till Robert)
Jag berättade när du var borta att vi inte hade tänkt stanna.
Robert nickar och vänder blicken mot Pernilla som fortfarande är "borta". De sitter tysta en stund.

KARIN
Pernilla, har du något av värdesaker?

PERNILLA
Jag har massa kontanter i en påse här någonstans. 
KARIN
Nej, sånt som har ett värde? Typ ädelmetaller?

PERNILLA
Jag har ju mammas och mina smycken kvar.

Robert och Karin tittar på varandra, tänker.

KARIN
Du. Ska du kanske inte ta barnen och följa med oss?

PERNILLA
Va?

KARIN
Ja, vi kan få plats med dig och barnen i bussen.

PERNILLA
Jag kan ju inte bara dra.

KARIN
Jag vet inte vad mer vi kan göra. Robert har letat i hela trakten. Vi vet ju inte riktigt vad som har hänt med Mårten. Det har varit minusgrader.

PERNILLA
Om ni vill riskera livet för att få lite sol och bad i medelhavet så är det upp till er, men mina barn ska inte över nån jäkla is.

KARIN
Det finns risker, men vad har vi för alternativ? Sverige, som vi känner det, är borta. Det finns ingen framtid här längre.

PERNILLA
Hellre sitter jag i skiten här än i ett främmande land.

KARIN
Om det är så att Mårten inte dyker upp, låt oss bara föreställa oss det värsta. Ska du klara dig här helt själv ute i skogen med barnen?

Pernilla tiger.

ROBERT
Och om maten tar slut?

PERNILLA
Vi ska nog klarar oss tills det blir som vanligt igen.


ROBERT
Och om det inte blir det?

KARIN
De flesta har redan lämnat. Tro mig, du vill inte att dina barn blir de sista kvar. Det finns ingen framtid här.

PERNILLA
Känns bara svårt att dra så här bara efter ett dygn. Kan ni inte vänta här några dagar?

ROBERT
Gruppen vi ska åka med ger sig av imorgon kväll. Vi måste ge oss av imorgon bitti.

PERNILLA
Men kan ni inte åka senare?

ROBERT
Tyvärr.

KARIN
Guiderna har sagt att det här är deras sista tur.

ROBERT
Nu i juli så blir isen till Danmark tunnare och det bli för farligt.  Det kanske inte kommer att gå i höst.

KARIN
Det här kan vara din sista chans att få ut barnen.

Pernilla är på väg att börja gråta.

KARIN
Det är okej. Det här är inte lätta saker.

ROBERT
Jag förstår att du vill försäkra dig om vad som har hänt Mårten. Men det är för mycket på spel. OM ni fastnar här, så kan ni svälta ihjäl. Det är inget skämt. Jag ska vara helt ärlig mot dig. Jag tror det tyvärr är en liten chans att han klarat sig. Om det ger dig lite sinnesfrid, lämna ett brev där du förklarar vad som har hänt och hur han kan hitta dig och barnen. Alla känner varandra i kolonierna. Om han lever så kommer han lyckas ta sig ner. Tar han sig ner så kommer han hitta dig.

Pernilla höjer blicken och tittar på Karin. Hon gråter en tår, men torkar den. Tittar på Robert och Karin.

PERNILLA
Ok.

KARIN
(på go göteborgska)
Så är ru med?

Pernilla försöker le.

PERNILLA
Jag tror det.

Karin omfamnar Pernilla, medan Robert torkar en tår.

KARIN
Nä, här kan vi inte sitta. Det kommer bli en lång bilresa imorgon. Vi kanske borde ta ut ungarna för lite friskt luft.

PERNILLA
Jag måste packa.

.HALLEN

Robert och Karin hjälper barnen ta på sig ytterkläder i hallen.

.SOVKAMMARE

Pernilla sitter vid sekretären, deprimerad.

.GÅRDSPLANEN

Karin, Robert och barnen kommer ut ur huset.

.SOVKAMMARE

Pernilla tittar på ett FOTOGRAFI som står lutat mot en ljusstake.

INFOGA: En vittrad semesterbild av Pernilla och Mårten när de dejtade. 

EXT. SNÖTÄCKT SKOG - DAG

Karin, Robert, Moa, Gustav, Oskar och Petra går genom den djupa snön i skogen.

[[SUBPLOT: BARNEN I SKOGEN, SKRIV IN EN DIALOG in dialog om stora stenar. Karin, Robert, Moa, Gustav, Oskar och Petra går genom den djupa snön i skogen.]]

INT. GÅRDEN - SOVRUMMET - DAG

Pernilla stirrar ner i kollegieblocket på sekretären. Hon drar en suck och lyfter pennan.

INFOGA: Pappret
Hon skriver: "Älskade Mårten,"

EXT. SNÖTÄCKT SKOG - DAG

Karin, Robert och barnen går genom skogen.

GUSTAV
Varför gör dom det?

ROBERT
Jag tror det är för att de inte ska bli upptäckta av någon annan.

PETRA
Varför säger dom bara inte till--

Robert stannar upp.

ROBERT
Vänta, Lyssna!

!ETT HÖGT BRAK HÖRS FRÅN SKOGEN.

MOA
Vad är det?

PETRA
Ett träd som föll.

KARIN
Jag tror jag hörde ett falla lite längre bort tidigare.

De står tysta en stund, tittar på varandra. 

PETRA
Skogen håller på att dö.

ROBERT
Nja, vissa trädarter kanske inte klarar att det är så här kallt året om, så då faller de tyvärr.

PETRA 
Tittar på Robert, skeptisk.

GUSTAV
Jag tycker det är synd att träden dör.

KARIN
Sluta, hörni. Träden dör inte. Det var bara ett som föll. 

PETRA
Dom faller hela tiden. 

KARIN
Kom så går vi barn. 

De fortsätter att gå. 

INT. GÅRDEN - SOVRUMMET -  DAG

Pernilla torkar tårarna, FÖRSEGLAR BREVET TILL MÅRTEN och reser sig från sekretären.

.BARNKAMMAREN

Pernilla tar fram en ryggsäck och börja PACKA NER kläder.

.TOALETTEN

Pernilla tömmer ner toalettartiklar i en plastkasse.

.SOVRUMMET

Pernilla tar fram ett SMYCKESKRIN och tömmer det på SMYCKEN och på vägen ut rycker hon brevet till Mårten från sekretären.

.KÖKET

Pernilla kommer in i köket, lägger brevet på diskbänken. Hon vänder sig om och vi ser att någon sitter vid matbordet – DET ÄR MÅRTEN.

Pernilla betraktar honom medan han äter, oberörd.

Hon vänder sig om och börjar diska, likgiltig.

Mårten höjer blicken från bordet, betraktar hennes rygg, men tittar ner i tallriken och fortsätter äta.

Pernilla torkar av diskbänken. 

!VI HÖR HUR KARIN, ROBERT OCH BARNEN KLAMPAR IN I HALLEN.

Mårten tittar på Pernilla. 

!VI HÖR HUR DE ANDRA NÄRMAR SIG KÖKET. 

PETRA (U.B)
Pappa!!!

Petra rusar in i köket och kastar sig över Mårten.

MÅRTEN
Hej gumman!

Oskar kommer efter och kramar dom båda.

MÅRTEN
Pappas stora kille också!

Robert och Karin tittar in i köket, förvånade.

PETRA
Titta! Moa och Gustav är här!

Mårten tittar över axeln.

MÅRTEN
Nämen!

Mårten reser sig och hälsar på Karin, Robert, Moa och Gustav med kramar och pussar.

MÅRTEN
Som vi har oroat oss för er.

ROBERT
Detsamma hörru, har letat efter dig hela morgonen.

MÅRTEN
Ja, ouf! Det är lång historia, kan berätta lite senare.

Karin slänger en blick på Pernilla som ställer ner tallrikar i diskhon, oberörd.

MÅRTEN
(till barnen)
Jag har något till er.

MOA
Vadå?

Mårten lägger händerna bakom ryggen.

MÅRTEN
Ok, välj en hand.

GUSTAV
Den!

Mårten drar fram en tom hand, Moa pekar på den andra.

MOA
Nej, den!

Mårten drar fram andra näven och vecklar sakta ut endast pekfingret.

GUSTAV
Öppna handen.

MÅRTEN
Jag har inget i handen, men vad pekar jag på?

Barnen tittar på varandra, på handen och vart den pekar.

PETRA
Kylen!

MÅRTEN
Ta en titt.

Barnen öppnar kylskåpsdörren och hittar en svart sopsäck.

MOA
Vad är det?

MÅRTEN
Ta en titt.

Mårten tar påsen och öppnar påsens knut, de andra barnen tittar ner och lyser upp.

GUSTAV
Kött!

Robert går fram och tittar ner i påsen.

ROBERT
Vad är det här för smarrigt du kommit över?

MÅRTEN
Om man är kvick så kan man ju fånga ett och annat.

KARIN
Det är ju bra om man kan ta sig hem till sin familj i rimlig tid också.

MÅRTEN
Jag måste bara vila mig lite men sen ska vi äta.

ALLA BARN
Ja!

## ACT II

>**SLUT PÅ AKT I**<

===

>**AKT II**<

INT. GÅRDEN - BARNKAMMARE - DAG

Pernilla tömmer ryggsäcken med barnens kläder i garderoben.

.GÄSTRUMMET

Karin och Robert lastar in sin packning.

ROBERT
Jag vill bara kolla att det inte är några hål i påsarna så allt är vattentätt,

KARIN
Jävla stil att bara dra iväg så där.

ROBERT
Äsch, lägg dig inte i det där--

KARIN
--hon säger ju inget!

ROBERT
Försök att prata med henne då.

.VARDAGSRUMMET

Mårten ligger utbredd i soffan tillsammans med Petra och Oskar. Petra håller sin handflata mot Mårtens för att jämföra storleken.

.BADRUMMET

Pernilla ställer tillbaka toalettartiklar när Karin tittar in från dörröppningen.

KARIN
Vad tror du om att vi skulle prata med Mårten om det vi diskuterade tidigare?

PERNILLA
Jo, kanske senare.
KARIN
Ska du inte vänta med att packa upp allt då’ra?

PERNILLA
Ärligt talat så skäms jag. Vill inte att han ska se.

KARIN
Skulle det inte bli bättre av att prata tidigare än senare? Så ni kan förbereda er?

PERNILLA
Jo, kanske.

Pernilla försöker lämna badrummet. Karin släpper inte fram henne.

KARIN
Du, det perfekta tillfället kommer inte att komma. Prata med honom nu, du förtjänar det.

.KÖKET

Mårten och Robert står med barnen i köket. Mårten tömmer påsen med kött på ett fat när Pernilla kommer in.

MÅRTEN
Så först måste vi bryna köttet och för det behöver vi fett. Ser ni det här vita, det är djurets fett, precis som den här.

Mårten nyper Gustav i magen, så han skrattar.

PERNILLA
Hur går det här då?

GUSTAV
Vi lagar mat.

PERNILLA
Ja, jag ser det. Riktiga mästerkockar.

MÅRTEN
(till Petra)
Jag tror att grytan är tillräckligt varm nu.

Petra lägger köttet i pannan.

MÅRTEN
Och så vänder du så att det bryns på alla sidor.

Karin kommer in med ett isblock och ställer det i kylen.

PERNILLA
Mårten skulle du kunna komma och ta en titt på en grej?

MÅRTEN
Vadå?

PERNILLA
Nä, men jag skulle behöva stämma av lite grejer. /några grejer?/

Karin kastar en blick över axeln på Pernilla och Mårten.

MÅRTEN
Absolut, eh--

PERNILLA
Tänkte att det är bra om de vuxna prata då och då, liksom.

MÅRTEN
Det är ju bara att vi precis har kommit igång här och--

PERNILLA
Men vadå du pysslar ju alltid med nåt, kom igen nu.

MÅRTEN
Kan ju inte bara lämna ungarna här själva! Med all mat.

PERNILLA
Vadå, det är väl bara ta av kastrullen från spisen, det är inga konstigheter.

MÅRTEN
Va fan e det som är så jävla viktigt nu då?

PERNILLA
Ja, det får du väl se.

MÅRTEN
Men om jag har riskerat mitt arsle för att få ta på lite protein, då är det väl synd om maten blir förstörd.

Pernilla lämnar köket och passerar Karin som inte kan dölja sin besvikelse.

.GÄSTRUMMET

Robert går igenom packningen på golvet när Karin kommer in.

ROBERT
Hade du lagt batterierna i den andra väskan?

KARIN
Jag lade den i den blå.

ROBERT
Jag lade en repbroms tillsammans med dina stegjärn.

Karin tömmer en ryggsäck och radar upp innehållet i exakta kolumner på golvet.

ROBERT
Ska du verkligen ha så där mycket Klorin?

Robert håller fram en PET-flaska med klart innehåll.

KARIN
Vadå, det är väl bra?

ROBERT
Men man behöver bara någon droppe i vattentanken.

KARIN
Jo, men vi vet ju inte om vi kanske blir kvar längre nånstans.

ROBERT
Ah, jag vet inte.

KARIN
Man vet ju inte liksom.

ROBERT
Vi kanske kan se hur mycket vi gör av med.

KARIN
Vi kan ju alltid försöka sälja det om vi inte gör av med så mycket?

ROBERT
Jag tänker ju bara på att vätska är ju tungt.

Robert kastar en markeringspenna som Karin fångar.

KARIN
Vad ska jag göra med den?

ROBERT
Skriv Klorin, så vi vet vad det är.

KARIN
Bättre att låta det vara. Mindre risk att någon snor den ifall det ser ut som vatten.

ROBERT
Bra tänkt.

.KÖKET

Mårten står med Petra , Moa och Gustav framför grytan på spisen.

MÅRTEN
Så där, då lägger vi på locket så det här får puttra över låg värme.

Han öppnar luckan till elden.

MÅRTEN
Ni får kika in här med jämna mellanrum och se till att det inte brinner för mycket.

PETRA
Ska vi bara ta de små flisorna då?

MÅRTEN
Ah, precis. Använd bara de små, så ni har mer kontroll. Ni kanske kan duka så länge, så kan jag se vad mamma hade på hjärtat.

Mårten lämnar barnen i köket.

.VARDAGSRUMMET

Mårten tittar in.

MÅRTEN
Pernilla?

Hon är inte där, han går vidare.

.HALLEN

Mårten öppnar dörren till källaren.

MÅRTEN
(ropar ner)
Pernilla?

Inget svar.

.GÄSTRUMMET

Karin och Robert ser över sin packning när Mårten kommer in.


MÅRTEN
Har ni sett Pernilla?

KARIN
Nä?

.ÖVERVÅNINGEN

Mårten går runt och ser sig om.

.SÄNGKAMMAREN

Mårten hittar Pernilla sovande på sängen. Han sätter sig försiktigt bredvid, smeker hennes kind och ler.

MÅRTEN
Sover du?

Hon svarar inte. Han ler, reser sig och lämnar rummet.

.GÅRDSPLANEN

Robert och Mårten hakar loss Volvon från Folkan.

MÅRTEN
Det var ju jäkla bussigt att du fick loss den ur snön.

ROBERT
Ja, det var lite meck, men den här gamla skrothögen är ganska stark.

Mårten sätter sig bakom ratten på Volvon.

MÅRTEN
Nä men det var ju en jäkla tur att ni kom förbi, annars vet jag inte hur jag skulle ha fått--

Mårten försöker starta bilen, men den är död.

MÅRTEN
Va fan då?

ROBERT
Vill den inte?

MÅRTEN
Den funkade ju när jag lämnade den igår.

ROBERT
Kan det vara batterierna eller något?
MÅRTEN
Kanske. Jag såg till att allt var avstängt när jag lämnade den, eller?

Mårten lutar sig fram och försöker tyda symbolerna på panelen.

MÅRTEN
Det där betyder väl att batteriet är i sin ordning? Eller?

ROBERT
Då är det nog inte batteriet.

Mårten öppnar motorhuven.

ROBERT
Så vad fan hände egentligen?

Mårten tittar runt under motorhuven.

MÅRTEN
Varför jag körde av vägen?

KARIN (U.B)
Kom killar! Maten är klar!

.KÖKET

Karin och Robert sätter sig vid det dukade matbordet medan Petra lägger fram bestick åt Moa, Gustav och Oskar. Mårten öppnar en PLASTDUNK och häller upp en klar vätska i ett snapsglas.

MÅRTEN
(till Robert)
Här ska ni få lite vuxensaft? Den värmer.

PETRA
(till Pernilla)
Varför får vi inte sitta med er för?

ROBERT
(till Mårten)
Vad är det för nåt?

PERNILLA
(till Petra)
Vi får inte plats alla här.

Robert sniffar på sitt glas, ryggar tillbaka från ångorna.

ROBERT
Jisses.

Mårten garvar och häller upp åt Karin.

PERNILLA
(till Petra)
Dessutom behöver vi prata om vuxensaker.

KARIN
Är det nått du gör själv?

MÅRTEN
(flinande)
Själv? Är du tokig, det är ju olagligt.

Robert flinar.

MÅRTEN
Nä, vi får det från grannen här, en bit bort.

Pernilla tittar över axeln på Mårten medan hon lägger upp maten åt barnen.

GUSTAV
(till Pernilla)
Kan jag få mer?

PERNILLA
Börja med det där hjärtat och se först om du gillar det.

MÅRTEN
(till Karin)
Ingen smakupplevelse kanske, men den desinfekterar pipan.

ROBERT
Man blir inte blind av det här, va?

MÅRTEN
Nä, va fan.

MÅRTEN
Ouf! Den satt.

Barnen lämnar köket och de vuxna äter.

PERNILLA
Sådär ja, varsågoda då.

ROBERT
Tackar.

KARIN
Vad festligt att få lite färskt kött.

ROBERT
Ja, färsk var ett tag sen.

PERNILLA
Vad är det för nåt?

MÅRTEN
Köttet är faktiskt vildsvin som barnen först brynt och sen kokade långsamt med tomat, kryddor, vitkål.

KARIN
Jag åt vildsvin för jättelänge sen visserligen, men jag kunde inte minnas att det smakade så här gott.

MÅRTEN
Tack.

KARIN
Hur fick du tag på det?

Mårten sveper ett glas och fyller från plastdunken som vi ser att Pernilla noterar.

MÅRTEN
Det blev lite äventyr. Jag var på väg hem med bilen igår kväll. Jag hade varit hos grannen och bett honom titta på bilen. När jag körde tillbaka, så såg jag några vildsvin gå på vägen. Hade inga vapen med mig så jag...
Så jag kom körandes på vägen tillbaka, sikten är dålig för det snöar och har sig. Så jag lutar mig framåt och kisar hela vägen.

Mårten släpper besticken för att visa.

MÅRTEN
Men sen ser jag, långt där borta på vägen, beslöjad av snöstormen, vildsvin som traskar över vägen och jag brukar ju försöka jaga när jag kan och då och då fångar jag till och med nått, men jag ser ju här världens chans att få ett helt gäng av dom jävlarna. Så det dröjer ju inte länge tills jag tänker kvickt och trycker gasen i botten och bara bränner mot de här svinen. Sen vet jag inte vafan vad som hände. Volvon började svaja. Jag tappade kontrollen. När jag försökte bromsa så blev det bara värre, jag åkte av vägen, men landar i en snödriva. Jävla tur att jag hade bälte.

KARIN
Gjorde du inte illa dig?

MÅRTEN
Snön dämpade smällen ganska fint. Så jag är ju ändå lite snurrig först, allt jag ser är ju bara vitt. Plötsligt ser jag den, någonting rött där borta på vägen. Kanske 30–40 meter bakom mig. Jag närmar mig försiktigt och mycket riktigt, där ligger hon och tar sina sista andetag medan blodet rinner ut i snön. Jag såg aldrig att jag prejade en ung sugga. Så jag rusar till bilen för att hitta något tillhygge, måste ju få slut på eländet. Det bästa jag hittar är däckjärnet, så den fick duga. Sen står jag där med mitt byte, men inget transportmedel. Jag försöker backa ur, men bilen går sig bara djupare i snön. Det är ju inte så långt att gå hem och nu på sommaren så är det ljust ute även när det blir sent. Men om jag lämnar svinet här så kommer ju troll ta den, eller ännu värre granngubben. Och jag tänker liksom att det här är ju min roadkill som jag riskerat livet för-- 

PERNILLA
Så jävla pantat.

MÅRTEN
Jag kan ju inte låta någon annan lägga vantarna på den. Det här köttet ska ju min fru och barn ha. Och jag får nån slags fix idé. Tunnelseende, hittar en Ikea kasse i bilen, slänger upp den jäveln på ryggen. 

ROBERT
Hur stor var den då?

MÅRTEN
Så här någonting. Den var ju inte fullvuxen, så det gick ju att bära, men ingen liten kulting heller. Släpade på den där jäveln och det var ju lättare sagt än gjort. Det blir sent när jag får syn på Anderssons övergivna gamla stuga. Vid det här läget är jag helt slut. Tänkte först bara pusta ut, men blev nog lite för bekväm när jag slog mig ner i allt hö de lämnat kvar och somna som en stock. 

ROBERT
Låg du och kelade med grisen eller?

MÅRTEN
Det skulle ju ha varit nåt, ha. Nä, jag var tvungen att få ner temperaturen så att den inte skulle börja ruttna av sin egen kroppsvärme. Skulle ju ha varit mysigt annars, även om jag hade föredragit att ligga bredvid Pernilla.

PERNILLA
(torrt)
Gulligt av dig.

MÅRTEN
Men verkligen, det var inte meningen att övernatta i ladan. Hade ju inte ens så många timmar att släpa innan jag skulle ha varit tillbaka. Var ju helt djävla slut när jag slocknade där i halmen.
(till Pernilla)
Förlåt.

Pernilla tittar upp från bordet på Mårten.

MÅRTEN
Hur som helst, när jag vaknar så slänger jag vildsvinet på ryggen och rusar vidare genom snön och det var fan längre än jag föreställde mig. Men, men, vad ska man göra. Så jag är helt besatt av tanken att sprätta upp den här jäveln men jag vet att Petra är lite känslig med djur och sånt. Dessutom är det för varmt i huset om man inte kommer att äta allt på en gång. Men jag vill ju att vi ska kunna spara lite, så jag började skära upp henne över några utlagda sopsäckar i fritidshuset där det var kyligt och bra.
(till Robert och Karin)
Jag såg inte er buss, när var det ni kom?

ROBERT
Vi kom ganska tidigt, men jag körde iväg sen för att hitta dig.

MÅRTEN
Ja, för när jag var klar och kom ut så stod er Folka och vår bil bara där på gården helt plötsligt.

KARIN
Förstår att det verkar som trolleri, men att ta sig ut från stan var inte helt lätt heller.

MÅRTEN
Kan tänka mig det. Hur är det där egentligen?

Robert och Karin svara inte.

MÅRTEN
Är det så illa?

ROBERT
Äh, det var fruktansvärt. 

MÅRTEN
Ah, när det inte gick att ringa längre så blev man ju orolig för er.

PERNILLA
Det var stökigt när vi lämnade stan och åkte ut hit. Först var det ju bara tänkt att vara tillfälligt tills saker och ting lugnat ner sig.

MÅRTEN
Sen hörde vi bara värre och värre saker från de som var på väg söderut.

PERNILLA
Vi hoppades att ni skulle lyckas ta er ut, men eftersom färre och färre bilar syntes borta på motorvägen så, ja när den till slut blev helt igensnöad, så tappade vi hoppet.

Pernilla ser Mårten fylla ett till glas från plastdunken.

MÅRTEN
Så hur är det?

ROBERT
De som är kvar sitter och trycker i sina bostäder och vaktar konserverna de roffat åt sig från upploppen.

PERNILLA
Och de gamla? De sjuka?

ROBERT
Dem har det nog inte gått så bra för.

KARIN
De skickade hem oss och stängde efter andra stora upploppet.

PERNILLA
Stängt? De kan väl inte stänga ett sjukhus?

KARIN
Läkarna var ju några av de första som drog. Vi syrror försökte upprätthålla verksamheten så gott vi kunde, men när folk bara kunde vandra in och roffa åt sig lite vad dom ville, så tog det inte lång tid tills vi också var utrensade.

MÅRTEN
Vadå, var det kriminella gäng som bara--

KARIN
Nä, inga gäng. Inte vad jag kunde se. Helt vanliga människor som du och jag. 

De sitter tysta en stund. 

KARIN
Varken strömavbrotten eller all snö var det obehagligaste, utan paniken. Att helt vanliga människor kunde dyrka loss en gatsten och sula den genom rutan på deras egen livsmedelsbutik där de handlat i alla år.

PERNILLA
Det är ju helt otroligt.

KARIN
Eller vandra in hos oss på akuten och plocka åt sig allt de kunde bära.

PERNILLA
Men polisen då?

ROBERT
Polisen? Ha! Vid det här läget var det var man för sig.

KARIN
Okej, att man tar bandage och sånt, men folk kom släpandes på maskiner de aldrig ens skulle kunna lista ut hur man använder.

ROBERT
De kanske hade tänkt att sälja på svarta marknaden?

KARIN
Visst, men till vem? Vem köper en EKG-maskin och har hemma?

De sitter tysta, tänker.

KARIN
Det var vansinne, rent vansinne. De sa till oss att vi inte fick stoppa dem för det kunde vara farligt men jag stod nog och viftade med en krycka en och en annan gång.

ROBERT
Bröt du inte mot den Hippokratiska eden?  “Gör ingen skada”.

KARIN
De är bara läkarna som svär den, vi sköterskor skiter i den.

ROBERT
Om jag hade vetat det, då skulle jag nog inte låtit dig gå dit.

MÅRTEN
Tur att det inte slutade illa.

KARIN
En del slutade det illa för. Men vi pysslade om dem sen också.

PERNILLA
Herregud.

KARIN
Men det är ju en sak när någon försöker norpa saker från förråden, men när man försöker sno sånt som används av en hjälplös patient, där går fan min gräns för vad jag kan stå och bara se på.

MÅRTEN
Skönt att ni lyckades ta er ut och är här nu i alla fall. Kommer bara vara härligt att familjen är förenad och vi är fler här i huset.

Robert och Karin tittar på varandra. Karin tittar ner i bordet.

PERNILLA
De kommer inte stanna, de ska vidare söderut.

MÅRTEN
Söderut?

MÅRTEN
Åh, men sen då?

KARIN
Hela vägen ner.

MÅRTEN
Vadå, över medelhavet?

ROBERT
Vi ska ta oss till kolonierna.

MÅRTEN
Kolonierna?

KARIN
Ja--

PERNILLA
--Karin och Robert berättade för mig när du var borta. De vill att vi följer med.

MÅRTEN
Jaha? Och när skulle det här ske?

KARIN
Vi ska möta gruppen vid Malmö imorgon, guiderna möter oss nere vid kajen vid skymningen för att ta oss över transporten till Danmark. Sen tar vi oss vidare--

MÅRTEN
--Guider? Det är människosmugglare. Hur mycket ger ni dom?

ROBERT
Det är vad friheten kostar för tillfället.

KARIN
Vi ger dem allt vi har.

ROBERT
Men då tar de oss från Malmö till kolonierna.




KARIN
Nu när det är sommar så kan det här vara sista chansen att ta sig till Europa och fortsätta vidare.

ROBERT
Kolonierna har sitt eget jordbruk, lokal ekonomi.

KARIN
De har startat skolor för barnen också.

MÅRTEN
Bedårande. En liten välfärdsstat på den nordafrikanska solkusten. Vem ska skydda er genom Europa?

PERNILLA
Ja, hur har ni tänkt skydda er? Ni har ju inga vapen eller nåt.

ROBERT
De andra ska ha vapen.

MÅRTEN
Vad snackar vi för vapen då? Det finns ju vapen och vapen.

ROBERT
Från utförsäljningen.

MÅRTEN
Stöldgods från försvarsmakten.

ROBERT
Vi vill alla att rätt ska vara rätt, men tyvärr så är det valet inte ett privilegium som ges alla i dessa tider.

MÅRTEN
Över min döda kropp att mina barn ska sätta sig i någon gummibåt över medelhavet. Hellre stanna här och rida ut stormen tills allt blir normalt igen.

KARIN
Och om det inte blir det?

MÅRTEN
Det vet ni inte.

KARIN
Inte du heller. Om du har fel finns det ingen framtid för era barn här.


MÅRTEN
Vi kanske inte kan räkna med att staten ska fixa saker åt oss eller bekvämligheter som elektriciteten erbjöd men, det är inget nytt. Våra förfäder levde ju här uppe i norr i tusentals år. Kan dom, så kan väl vi?

ROBERT
Jag tror inte det är riktigt samma sak. De levde under klarare förhållanden än vi. Men de kunde alltid spara mat som de jagade och samlade över sommaren. Vi lever på ransoner. Det lilla som blir kvar av maten, blir bara mindre och mindre. Vad gör vi när den tar slut?

MÅRTEN
Mycket mat har ju övergivits också, det är ju inte lika många människor kvar nu.

KARIN
Ni var tidiga med att lämna stan, det gjorde ni rätt i.... sen blev det knappt möjligt att ta sig ur. Vi kan inte stanna här för länge. Snart kanske det blir omöjligt att lämna Sverige. Följ med oss innan det blir för sent!

De sitter tysta en stund.

PERNILLA
Men skulle det inte vara bättre att avvakta lite och se? Tänk om det blir bättre, då har ni ju lämnat allt.

ROBERT
Självklart kan det ju bli bättre, men det vet man ju inte.

KARIN
Blir ni för undernärda så kanske det inte spelar någon roll hur mycket ni vill ta er härifrån, ni kommer inte ha krafterna.

GUSTAV (U.B)
Mamma! Jag åt upp allt på min tallrik.

Moa, Petra Gustav och Oskar dundrar in med sina tallrikar och släpper dem i sinken.

KARIN
Har ni gjort klart alla läxor?

MOA
Jag tror det.

GUSTAV
Oskar ritade inga kartor.

KARIN
Oskar ritar andra saker.

ROBERT
Alla gör så gott de kan, Gustav.

Pernilla drar sina fingrar genom Oskars hår och pussar honom på pannan, Mårten ställer sig upp.

MÅRTEN
Jag har lite av en överraskning till alla små barn och kanske till de lite större barnen också.

PETRA
Vad då för överraskning?

MÅRTEN
Ni ska få se, vänta lite.

Mårten kilar ut ur köket.

PETRA
Vad är det för överraskning?

PERNILLA
Åh, jag vet inte. Vet du vad han har för sig?

ROBERT
Nä, tyvärr. Jag har ingen aning.

GUSTAV
Ska vi få godis?

KARIN
Så kul ska vi nog inte ha det.

MÅRTEN (U.B)
(från källaren)
Är ni redo?

BARNEN
(ropar)
Ja!

PETRA
Vi är redo pappa!

Mårten kommer tillbaka kånkandes på en mindre, vittrad MIDSOMMARSTÅNG.

MÅRTEN
Är det någon som vet vad här är?

GUSTAV
Jag vet! Jag vet!

MÅRTEN
Åh, vad tror du att det är?

GUSTAV
Det är ett kors.

KARIN
Ah, det var väl ett tag sen de firade midsommar.

PERNILLA
Inte vi heller.

MÅRTEN
Jag hittade den här i morfars lada. Nu när det inte har varit så soligt och varmt på ett tag så har den här fått falla i glömska. Det här är en midsommarstång och den använde vi när vi firade midsommar den sista fredagen varje juni månad. Och vet ni vilken dag detta är?

PETRA
Jag minns att vi firade det.

PERNILLA
Är det redan den 24:de idag?

MÅRTEN
Idag är det midsommar!

KARIN
Midsommar är väl ändå en skördehögtid. Ska vi verkligen fira det när inget kan växa?

MÅRTEN
Jo, förvisso men det är ju också årets ljusaste dag. Och det är det ju fortfarande.

PERNILLA
Ja, men det är väl kul.

Gustav börjar hänga på stången.

KARIN
(till Mårten)
Du kanske kan passa på och förklara vad stången representerar?

PETRA
Det är en hednisk fallossymbol.

De vuxna tittar på Petra, snopet.
PERNILLA
Petra har rotat lite väl mycket i morfars gamla bibliotek.

MÅRTEN
Jo, men visst stämmer det, Petra. Sverige var det sista landet i Europa att bli kristet, dessutom var vi utom räckhåll från kyrkan i Rom, så vi har kvar flera hedniska traditioner.

MOA
Vad är hednisk?

PETRA
Religioner som inte är kristna.

ROBERT
Dom trodde på Oden eller Tor och sånt.

KARIN
Men den är så vissen. 

PERNILLA
Deppigt.

MÅRTEN
Jo, men jag tänkte barnen kunde få pynta den lite, tänkte knyta om den här knuten också så den sitter bättre.

ROBERT
Pynta?

KARIN
De är ju ingen julgran?

MÅRTEN
Nä, nä. Men jag tänkte man kanske kunde knyta lite fina saker.

KARIN
Det är väl björkris eller nåt man ska ha? Eller?

MÅRTEN
Jo, men nu finns ju inte det, så jag tänkte att gran kan bli fint det också.

PERNILLA
Ja, men det här kan väl vara kul att pyssla med?
(till barnen)
Eller hur, hörni?



.VARDAGSRUMMET

Mårten och Robert lägger ut midsommarstången på soffbordet.

.KÖKET

Pernilla och KARIN diskar och torkar bordet.

.VARDAGSRUMMET

Mårten och Robert får igång barnen att dekorera midsommarstången.

MÅRTEN
Robert, jag tar en titt igen på bilen? Är det lugnt, eller?

ROBERT
Ah, visst
(till Moa)
Vänta, jag kan hålla medan du knyter.

.GÅRDSPLANEN

Mårten lyfter motorhuven på Volvon, glor aningslöst och smäller igen huven.

.KÖKET

Karin och Pernilla torkar disken.

MÅRTEN (U.B)
(ropar från andra rummet)
Pernilla har du sett mina verktyg?

PERNILLA
(ropar)
Var det inte Oskars säng du fixade sist?

Mårten kommer in i köket.

MÅRTEN
Kan inte du hjälpa mig leta, snälla?

Pernilla släpper disken, lämnar köket med Mårten.

PERNILLA
Men vadå, brukar dom inte alltid ligga här borta?



.VARDAGSRUMMET

Pernilla och Mårten hjälps åt att flytta på högar av bråte medan barnen pysslar med midsommarstången.

ROBERT
Ni är välkomna att låna våra verktyg om ni vill.

PERNILLA
(till Mårten)
Ska du inte göra det då?

MÅRTEN
Vi måste ju ha våra verktyg.

.SÄNGKAMMAREN

Pernilla flyttar runt högar med prylar för att hitta verktygen.

.FÖRRÅD

Mårten tömmer ut saker medan han letar.

.VARDAGSRUMMET

Barnen pysslar med den improviserade midsommarkransen. De knyter fast olika övergivna prydnadssaker som dräller runt på golvet i vardagsrummet.

.GÄSTRUMMET

Robert och Karin går igenom sin packning när Pernilla kommer in.

PERNILLA
Hej förlåt att jag stör, ni har inte sett en kasse med några verktyg här?

KARIN
Nä, har du?

ROBERT
Nä, det är så mycket grejer som vi bara har skjutit upp mot väggen där.

Karin och Robert återgår till att se över sin packning medan Pernilla rotar igenom högen med skrot, antikviteter och annat bråte.

KARIN
Skulle det inte vara lättare att hålla koll på de mer väsentliga sakerna om ni inte hade så många prylar?

PERNILLA
Jo, jag vet. Det har blivit så himla mycket. Det är Mårten som släpar hem sånt han har fyndat på granngårdarna, mycket är ju kanske inte så användbart men det händer ju ibland att något kommer till nytta.

KARIN
Det är bara så mycket, måste ni verkligen ha allt i hemmet?

PERNILLA
Det är kanske inte en så tjusig lösning, men vet inte om vi har så mycket val när det är troll som smyger runt tomten och snor allt de kan komma åt.

KARIN
Det är bara så mycket grejer.

PERNILLA
Vadå? Sist i morse behövde jag lite kabel för att vira en planka. Det är inte som att man bara skulle kunna dra ner till centrum och köpa en.

KARIN
Nä, nä. Jag förstår det. Det är jättebra att ni tar vara på det ni kommer över.

PERNILLA
Vi har snackat om att sortera upp det bättre. Men som ni kanske har märkt under den lilla tiden ni varit här, är att vi har ganska mycket att stå i här.

Pernilla börjar lasta tillbaka de sakerna hon rivit fram.

KARIN
Jo, jo. Det är ju ingen som säger att ni inte har det tufft.

KARIN
Jag tänker bara att det är vissa saker som ni kommer klara er utan.

Karin håller träningsredskapet EZ-CRUNCH.

Pernilla staplar tillbaka de sista prylarna och torkar sina dammiga händer på byxorna.

PERNILLA
Det kanske är lite stökigt, men vi jobbar på det. Hade vi bott här lite längre, hade ni vetat hur rätt skrotbit vid rätt tillfälle kan göra skillnad. Om ni inte skulle dra imorgon, så kanske ni hade fått oturen att lära er det själva.

Pernilla tar träningsredskapet Ez-Crunch och stormar ut. Robert klappar Karin på axeln.

.KÖKET

Mårten rotar under diskbänken, Pernilla kommer in.

PERNILLA
De var inte i gästrummet heller.

MÅRTEN
(från under diskbänken)
Va?

!VI HÖR EN DUNS.

MÅRTEN
(från under diskbänken)
Aj!

Mårten tittar fram under diskbänken och tar sig för pannan.

PERNILLA
Vafan håller du inte koll på grejerna för?

MÅRTEN
Det är väl inte bara jag som flyttar på saker i det här huset!

PERNILLA
Var la du dom sist?

MÅRTEN
Du fixade väl sängbenet och sen var det väl dörren till friggeboden.

PERNILLA
Har du kollat där ute?

Mårten tänker.

.GÅRDSPLANEN

Robert tröstar Karin som torkar tårarna.

KARIN
Det känns bara som att jag inte når fram till henne. Det är som om det är en vägg mellan oss.

ROBERT
Det kanske bara är mycket nu för båda. Klart ni båda är pressade.

KARIN
Vet bara inte vad jag ska säga för att få nå fram. Försöker vara lugn och sansad bara som en strategi, men samtidigt blir jag vansinnig när jag tänker på vad som väntar om de stannar. 
ROBERT
Jo, men det är väl ändå bra att man diskuterar lugnt och sansat och inte blandar in sina egon.  Då blir det ju liksom bara en stolthetsgrej av alltihopa.

KARIN
Jag skulle bara vilja skaka om henne, VAKNA! Ser du inte vad som väntar er här?

ROBERT
Det blir nog bara värre då, ska du se.

.FRIGGEBODEN

Pernilla rotar runt bland bråten, flyttar en BANANLÅDA som ramlar ner på golvet så att INNEHÅLLET FALLER UT. Pernilla böjer sig ner över lådan för att stoppa tillbaka prylarna på golvet när hon upptäcker INRAMADE FOTOGRAFIER.

.GÄSTRUMMET

Robert och Karin sitter bredvid varandra på sängkanten.

KARIN
Jag känner mig så maktlös, jag vet inte vad jag kan göra.

ROBERT
Jag vet inte om vi kan göra så mycket mer. Alla måste göra sin val. Det är bara vi själva som måste leva med konsekvenserna.

KARIN
Gustav och Petra då? Dom kommer ju få spendera sin framtid här. Vad är deras valfrihet?

ROBERT
Nä, nä.

KARIN
Vad har dom för framtid här ute?

ROBERT
Jo, det är hemskt, men vi kan ju inte göra så mycket annat än att säga så som läget är.

KARIN
Barnen förtjänar bättre än så här.

ROBERT
Men va ska vi göra, det är inte som vi kan kidnappa ungarna.




.FRIGGEBODEN

Pernilla sitter på golvet och tittar igenom de INRAMADE FOTOGRAFIERNA som ramlat ur lådan.

INFOGA: Ett fuktskada fotografi på KARIN (14) och PERNILLA (13)

BAM!

Pernilla skräms av dörren som flyger upp.

MÅRTEN (U.B)
Jag har hittat dom!

Mårten står i dörren med en verktygslåda.

PERNILLA
Toppen.

Mårten lämnar friggeboden, Pernilla lägger fotografierna i lådor och ställer tillbaka den.

.GÅRDSPLANEN

Pernilla kommer ut ur friggeboden och ställer sig bredvid Mårten som lutar sig över den öppna motorhuven på Volvon.

PERNILLA
Vad tror du det kan va?

MÅRTEN
Nä, det är väl nåt som sket sig när jag körde av vägen. Man får väl bara göra en gammal hederlig systematisk felsökning.

PERNILLA
Är du säker på vad du gör nu?

MÅRTEN
Nämen, har du några andra förslag?

Pernilla är tyst.

MÅRTEN
Det var ju inte så en så himla hård smäll, så det är säkert bara någon kabel som har lossnat.

PERNILLA
Bara du inte förstör den mera.


.VARDAGSRUMMET

Robert kommer ner från övervåningen och tittar till Moa, Gustav, Petra och Oskar som pysslar med midsommarkransarna.

ROBERT
(i farten)
Går det bra för er?

MOA
Ja, det blir jättefint.

ROBERT
Ja, superfint.

Robert fortsätter mot köket men stannar upp när han ser Mårtens hemmagjorda PILBÅGE. Han lyfter upp den och tittar granskande. Den ser opålitlig ut.

.GÅRDSPLANEN

Mårten står och skruvar under motorhuven. Pernilla sitter i förarsätet med öppen dörr.

PERNILLA
Du, de hände en grej i morse som jag inte hann berätta än.

MÅRTEN
Jaha, vadå?

PERNILLA
Jo, en grej med Petra.

MÅRTEN
Ja?

PERNILLA
Jag tror hon... hon... hon fick sin första mens.

Mårten stannar upp, tittar förbi motorhuven på Pernilla i förarsätet.

MÅRTEN
Va?

PERNILLA
Jepp.

MÅRTEN
Hur tog hon det?

[[TODO: Lägg till skott i första scenen i huset “forebode:ar” att Petra har fått sin första mens]]
PERNILLA
Sådär, hon blev ganska rädd först. Ja, det är väl mitt fel. Borde ha snackat mer med henne om sånt där.

Mårten fortsätter mecka med bilen.

MÅRTEN
Vad sa du då?

PERNILLA
Nä, men det vanliga, att det är helt normalt å sådär.

MÅRTEN
Ganska ung ändå?

PERNILLA
Nja. Jag var i hennes ålder när jag fick min mens.

MÅRTEN
Det är väl dig hon brås på då.

Pernilla flinar.

MÅRTEN
Kan inte du testa att starta motorn igen?

Pernilla vrider om nyckeln, motorn börjar hacka, men startar inte. Pernilla suckar, Mårten tänker, pillar på en motordel.

MÅRTEN
Testa nu då.

Mårten trycker ner en motordel när Pernilla vrider om nyckeln.

!PANG!

MÅRTEN
AJ!!!

Mårten rycker ut sin skadade hand från den rykande motorn.

PERNILLA
Oj, gubben hur gick det?

MÅRTEN
AAAH! FAN OCKSÅ!

.VARDAGSRUMMET

Karin sitter tillsammans med Moa, Gustav, Petra och Oskar som klär midsommarstången. Hon tittar mot fönstret för att se vad som händer på gårdsplanen.

MÅRTEN
(utifrån)
Men håll inte på att pilla på det då!

KARIN
(till barnen)
Oj, det är visst någon som gapar där ute.

PETRA
Det är pappa, han gapar alltid.

KARIN
Det är inte alltid så lätt att vara vuxen.

PETRA
Man behöver ju inte göra det svårare för sig, heller.

KARIN
Nä, förhoppningsvis inte. Vad fint du gör Oskar.

Karin lägger sin hand på Oskars rygg.

OSKAR
EEEH!!!

KARIN
Oj, förlåt!

PETRA
Han vill inte att man tar på honom där.

KARIN
Jaha, Oj. Ursäkta. Förlåt, Oskar.

Oskar fokuserar på binda runt snören på midsommarstången som om inget har hänt.

KARIN
Hur kommer det sig att han inte vill det?

PETRA
Jag tror han har ont där.


KARIN
Ont?

PETRA
Ja.

KARIN
Förlåt, Oskar. Jag ska vara försiktig jag lovar.

Karin lyfter på Oskars T-SHIRT för att titta medan han fortsätter pyssla.

KARIN
Herregud.

Oskars rygg är täckt av ett UTSLAG.

KARIN
Hur länge har han haft det här?

Petra rycker på axlarna. Karin sänker T-shirten och drar sina fingrarna genom Oskars hår.

KARIN
Vet mamma och pappa om det här?

PETRA
Ja, de har försökt med allt möjligt.

Karin tittar på Oskar, bekymrad.

.TOALETTEN

Pernilla tejpar Mårtens HÖGRA HAND med en trasa medans han kvider.

PERNILLA
Så, där.

MÅRTEN
Tack.

Pernilla ställer undan trasor, sax och tejp. Mårten rotar igenom badrumslådan med sin VÄNSTRA HAND.

PERNILLA
Vad letar du efter?

MÅRTEN
Ska det inte finnas smärtstillande här någonstans?

PERNILLA
Jo, jag såg ett paket här förut, men jag tror jag gav den sista halvan till Petra.

Mårten tittar på henne, uppgiven.

PERNILLA
Om du kollar i förrådet så kanske det finns mer?

.KÄLLAREN

NÄRBILD: Mårten som rotar igenom en hylla och drar ut tomma förpackningar, ger upp och drar en suck.

VID BILD: Vi ser hur han står bland högar av tomma konservburkar, livsmedelsförpackningar och kartonger. Mårten vadar genom soporna mot trappan upp till övervåningen.

.KÖKET

Mårten häller upp glas från plastdunken, sveper den och drar en lätt suck. Han höjer dunken för att hälla upp ett glas till men vätskan räcker inte till. Han kikar ner i plastdunken, snopen.

MÅRTEN
(till själv)
Vafan då?

Han rotar igenom skafferiet och lyckas samla 1 KG HAVREGRYN från flera påsar.

.HALLEN

Mårten kämpar med att ta på sig ytterkläderna med endast en hand.

MÅRTEN
(ropar)
Jag ska springa över till granne en stund. Jag kommer tillbaka strax.

PERNILLA
(ropar, från övervåningen)
Va inte borta för länge nu.

MÅRTEN
(ropar)
Nä, nä.

PERNILLA
(ropar, från övervåningen)
Glöm inte påken.

Mårten lämnar huset med plastdunken och havregrynet.

.VARDAGSRUMMET

Karin sitter med barnen och tar fram PLASTBURKAR.

KARIN
Gick han nu, eller?

.HALLEN

Robert passerar ett fönster mot gårdsplanen och ser MÅRTEN GÅ MOT VÄGEN. Robert tittar bort och tänker.

EXT. SNÖTÄCKT SKOG - DAG

Mårten traskar genom den djupa snön i skogen.

INT. GÅRDEN - VARDAGSRUMMET - DAG

Karin sitter på golvet med Moa, Petra, Gustav och Oskar. Hon lägger fram en trave KRETSKORT.

KARIN
Så varje sånt här kort innehåller flera typer av metaller som alla är bra för olika saker.

Barnen tittar på kretskorten.

KARIN
Men ser ni dom här spikarna här? Är det nån som vet vad de är gjorda av?

MOA
Dom är gula som guld.

KARIN
Ah, precis. Guld är ju väldigt fint, men det är också bra för annat? Är det någon som vet?

GUSTAV
Man kan byta saker med det.

KARIN
Ah, precis. Förstår Petra det också? Om vi säger att du har något jag behöver. Men jag har inte något som du behöver, då kan man ändå byta guld, och sen med guldet så kan man byta det mot något man behöver.

PETRA
Men pengar då? I morfars böcker pratar de alltid om pengar.


KARIN
Ja, men det är som guld är fast bättre. Pengar var ett intyg på att man hade guld. Sen blev pengar bara ett värde för att man sa att det var det.

INT. GRANNENS HUS - KÖKET - DAG

Mårten sitter vid köksbordet när Grannen häller upp barr-té åt honom. Köket är fyllt med köksredskap, inlagda grönsaker, förvaringsburkar, andra verktyg och allt minutiöst organiserat.

MÅRTEN
Det är bra, tack.

GRANNEN
Har du kollat säkringarna då? Nån av dom kan ha ju ha bränt eller nåt.

MÅRTEN
Jaha, vad gör man då?

GRANNEN
Ja, om du har tur så har du några extra där.

MÅRTEN
Och om man inte har några då?

GRANNEN
Ja, då blir det svårare, så klart. Vad står det på panelen när du vrider om, sa du?

MÅRTEN
Jag tror att den lyser upp som vanligt.

GRANNEN
Jag kanske skulle kunna behöva se det själv.

MÅRTEN
Ah, det skulle verkligen vara uppskattat.

GRANNEN
För det är den enda kärran ni har nu eller?

MÅRTEN
Ah, jo.

Titta på Mårten och tänker.

!VI KORSKLIPPER MELLAN VARDAGSRUMMET OCH GRANNENS KÖK.

INT. GÅRDEN - VARDAGSRUMMET - DAG

Karin och barnen bryter av datorkomponenter från kretskorten med tång.

KARIN
Var försiktiga så ni inte slinter och skär er, vissa delar kan vara knivvassa.

GUSTAV
Jag är trött.

KARIN
Kom igen nu, det är bara lite kvar. Det är såhär du blir stark som pappa.

INT. GRANNENS HUS - KÖKET - DAG

Grannen häller upp två snapsglas från en plastdunk.

MÅRTEN
Tack, tack.

GRANNEN
När ska dom åka då?

MÅRTEN
De åker imorgon bitti. De ska köra ner till Malmö och möta några smugglare som tar dem till Danmark och sen vidare, ner mot medelhavet.

GRANNEN
Jaså, ja?

Grannen tänker.

GRANNEN
Frågar du mig så gör ni nog rätt i att stanna här och vänta ut eländet.

MÅRTEN
Jo, jag sa det också.

GRANNEN
Nu är det alldeles för farligt. De är jävla massa risiga typer man måste ta sig förbi på vägen.

MÅRTEN
Ah, de är som att tala med vägg när man försöker förklara hur läget är. Ibland vill människor inte lyssna. Jag vet inte om det är så mycket man kan göra. Men det känns ju fruktansvärt för barnen.

GRANNEN
Ah, hemskt.

MÅRTEN
Man borde verkligen stoppa dem men jag vet inte hur?

GRANNEN
Du har ju problem med bilen. Vad skulle de göra om inte deras bil heller startade?

MÅRTEN
Åh, jag kan inte hålla på att sabotera. Alla måste ju göra sitt val. Vad vet jag vad som är rätt och fel? Allt vi hör är bara rykten.

GRANNEN
Vadå, det är väl inte första gången det här händer?

MÅRTEN
Vadå menar du?

GRANNEN
Alla som begav sig till Amerika för en massa år sedan. Det var ju också för att det kom en mindre istid, skörden blev dålig, folk svalt.

MÅRTEN
Vad det därför de emigrerade?

GRANNEN
Delvis.

MÅRTEN
Hm. Men då var det väl bara en sommar som aldrig kom? Inte som nu?

GRANNEN
De hade ju lite andra förutsättningar.

MÅRTEN
De kanske hade något som vi inte har nu?

GRANNEN
Jo, det är klart. Folk var nog lite klokare på den tiden. Vi ser ju hur lite som krävs för att få fjong på stadsborna.

MÅRTEN
Det är inte de yttre påfrestningarna utan moraliska paniken och spiralen av tystnad som blir vår undergång.

GRANNEN
Bättre att rida ut den här gudsförgätna vintern här hemma i Sverige, inte tror jag att det är bättre ändå där nere.

.VARDAGSRUMMET

Barnen lyssnar på Karin som håller fram PET-flaskor.

KARIN
Så här är då de första kemikalierna som jag tänkte att vi skulle använda. Den ena är något som kallas saltsyra. Det har inget att göra med den sorten vi har i maten, men den heter så i alla fall. Den andra flaskan jag har här är väteperoxid. Vi ska ha två delar saltsyra och en del väteperoxid.

Karin häller upp kemikalierna i en kaffekaraff.

KARIN
Alltså om vi delar upp den här lösningen i tre delar så ska en del vara saltsyra och två ska vara väteperoxid. Och varför tror ni att vi säger så och inte deciliter eller milliliter?

PETRA
För beroende på om man behöver mer eller mindre så kan man ju använda samma förhållande.

KARIN
Precis. Vi måste göra det här i glas för att om vi använder plast så smälter det och det är ju inge kul. Det har Moa och Gustav varit med om. Och om vi använder metall som till exempel en plåtburk, så kan den faktiskt brytas ner och blandas med de metallerna vi redan har här och vi vill ju inte få in mer av de metaller som vi INTE vill ha. 

Karin sänker ner datorkomponenterna i lösningen och tar fram en GUMMISLANG.

KARIN
För att hjälpa den här processen så behöver vi lite syre, för att hålla vätskan i rörelse utan att förstöra guld flingorna.

Hon räcker den ena änden av gummislangen till Gustav och stoppar den andra i glaskaraffen med datorkomponenterna, samt lösningen.

KARIN
Så där. Blås. 

INT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - SAMTIDIGT

Robert konkar packning till Folkabussen, slänger in bagaget, drar igen bagageluckan, vänder sig och får syn på FRITIDSHUSET lite längre bort. Han tittar sig omkring, tittar på fritidshuset och tänker.

INT. GRANNENS HUS - KÖKET - NATT

Mårten sitter vid matbordet medan Grannen fixar i köket.

GRANNEN
Vad har du då?

MÅRTEN
Jag tog med den här.

Mårten ställer fram papperspåsen med havregryn på bordet. Grannen vänder sig om och tittar på påsen, ställer fram en köksvåg, väger det.

GRANNEN
(till sig själv)
Duh, duh, duh.

Grannen tar fram en återslutningsbar fryspåse, häller i havregrynet, sluter påsen och slänger den på en hög med andra, liknande påsar med gryn.

MÅRTEN
Vad tror du?

GRANNEN
Nja, det blir inte så mycket för det där, men jag ge lite mer ifall du kan acceptera lite grövre kvalité.

MÅRTEN
Hurdå, vad är det för skillnad?

GRANNEN
Kanske lite beskare, men det ger ju samma effekt, om man säger så. Jag spar ju allt, en del satser blir inte lika bra som andra.

MÅRTEN
Men det är väl inte farligt eller sådär?

GRANNEN
Nej, nej. Det är bara en smak grej.

MÅRTEN
Okej, ah men vi kör väl på det.

GRANNEN
Ska bli chefen!

Mårten ser Grannen lämna köket, gå ut i farstun, öppna en LUCKA I GOLVET och klättrar ner.

INT. GÅRDEN - FRITIDSHUSET - SAMTIDIGT

Robert kommer in i fritidshuset och stänger dörren efter sig. Det är mörkt och kusligt. Han tar långsamma steg in.
INT. GRANNENS HUS - KÖKET - SAMTIDIGT

Mårten sitter ensam vid köksbordet. Han tar en slurk från tekoppen, men stannar upp när han får syn på något ur bild.

MÅRTEN POV: Mot ett hörn i rummet bredvid står Grannens AUTOMATKARBIN.

Mårten tittar på vapnet, tittar på luckan i golvet, tänker.

INT. GÅRDEN - FRITIDSHUSET - DAG

Med långsamma steg närmar sig Robert en SNICKARBÄNK. Han håller för ansiktet i avsky.

ROBERT POV: Vi ser bordet som är täckt med intorkat blod, köttslamsor, inälvor och benflisor.

ROBERT
Fy fan.

INT. GRANNENS HUS - KÖKET - DAG

Mårten stirrar på automatkarbinen,

!FRÅN LUCKAN HÖR VI GRANNEN STÖKA RUNT I KÄLLAREN.

INT. GÅRDEN - FRITIDSHUSET - DAG 

Robert ser en SVART SOPSÄCK stå på bordet. Han tar en skruvmejsel och använder den för att öppna påsen.

ROBERT
Ah!

Robert ryggar tillbaka, skrämd.

INFOGA: Ett blodigt avhugget vildsvinshuvud i påsen

Robert försöker samla sig.

INT. GRANNENS HUS - KÖKET - DAG

NÄRBILD: Mårten sitter vid bordet, tittar ner på något han håller i händerna.

!VI HÖR GRANNEN KOMMA UPP FRÅN LUCKAN.

VID BILD: Mårten ställer ifrån sig ett inramat fotografi.

Grannen kommer in i köket kånkandes på JÄSHINK. Mårten öppnar sin plastdunk. Grannen sätter in en tratt och häller från jäshinken in i plastdunken.

!KORSKLIPPNING UPPHÖR.

INT. GÅRDEN - VARDAGSRUMMET - DAG

Med TYGTRASOR knutna över ansiktet tittar Karin och barnen på datorkomponenterna som ligger i kaffekaraffen. Gustav blåser i en trädgårdsslang som går ner i det mörka syrebadet.

KARIN
Så ser ni att vätskan blir lite grönaktig? Det är kopparn som reagerar mot svaveldioxiden, så om vi rör om lite här så ska vi se någonting.

Karin rör om med två kinapinnar.

KARIN
Ser ni?

Barnen lutar sig fram för att se bättre.

MOA
Glittrar.

KARIN
Visst gör det?

PETRA
Är det guld?

KARIN
Javisst, rent guld. Moa, ta fram kaffefilter.

Moa tar ett kaffefilter, lägger det i ett durkslag över en plasthink. Karin häller försiktigt den mörka vätskan över filtret. Mårten kommer genom ytterdörren med sin plastdunk.

MÅRTEN
Är ni klara med pyntningen?

MOA
Vi gör guld.

INFOGA: Guldkorn ligger och glimmar i kaffefiltret.

MÅRTEN
(till Karin)
Va fan håller du på med? Du kan ju inte göra det här inne.

KARIN
Vadå, det är väl bra att de lär sig något användbart?

MÅRTEN
Ta bort Oskar från hinken!

Petra drar tillbaka Oskar som är böjd över hinken och stirrar på guld flingorna.

KARIN
Vi är faktiskt väldigt försiktiga. De lär sig om säkerhet också.

MÅRTEN
Det kan man ju göra utan att andas in metallångor.

KARIN
Du har ingen koll på vad du pratar om. Vi är väldigt försiktiga, eller hur barn?

MÅRTEN
Kan ni få klart stången då?

PETRA
Den är klar.

Mårten går och tittar på midsommarstången. 

MÅRTEN
Va fint!

Mårten lyfter midsommarstången från golvet. Det är en eländig kreation med olika slags av band och rep knutna för att hålla ihop bara kvistar och andra saker som barnen har fyndat från huset. Pernilla kommer in med en korg och plockar smutsig tvätt från golvet.

MÅRTEN
Titta va fin!

PERNILLA
Verkligen, bra jobbat, hörni.

Hon fortsätter städa.

PERNILLA
Inte så traditionell, men ändå fin.

KARIN
Man måste väl få prova på lite nya traditioner. Det har ju blivit jättefint.

Mårten släpar ut stången i hallen.

MÅRTEN
Klä på en krans, så ska vi fira midsommar.

BARNEN
Ja!

PERNILLA
Men ska du inte fixa bilen innan ni ska ut och tramsa er?

MÅRTEN
Vadå tramsa? Det är ju viktigt för barnen med traditioner.

Pernilla tittar på honom, skeptisk.

MÅRTEN
Grannen hade lite idéer på vad det kunde vara. Det är liksom inga konstigheter, det där kommer fixa sig. Hämta de andra så drar vi ut.

EXT. SNÖTÄCKT ÄNG - DAG

Robert och Mårten (med sin friska hand) kånkar på midsommarstången, bakom dem är Pernilla, Karin och barnen som bär spadar.

PERNILLA
Här blir väl bra?

Mårten och Robert släpper stången och börjar gräva ett hål i snön med varsin spade, barnen leker i snön.

MÅRTEN
Det här har jag sett fram emot.

ROBERT
Jo, det var ett tag sen vi firade något, jag menar alla tillsammans.

MÅRTEN
Ja, det är väl på tiden.

PERNILLA
(till barnen)
Kommer ni ihåg några av de här danserna hörni?
 
PETRA
Jag kommer ihåg.

KARIN
Ja, men du kanske inte var lika liten som de andra sist.

PERNILLA
Får väl se hur mycket jag kommer ihåg själv här.

ROBERT
Vad tror du, kanske det räcker så?

MOA
Mamma, jag är kall.

KARIN
Jag sa ju att du skulle ta en extra tröja. Spring runt lite så får du upp värmen.

MÅRTEN
Ok, men ska vi testa och se om vi får upp den så här då?

KARIN
Kom barn, nu ska vi resa stången.

Barnen hjälper Mårten och Robert att få upp midsommarstången.

PERNILLA
Titta vad fint. Åh, om man bara kunde ta en bild.

De fyller på hålet med snö för att säkra stammen. Robert tar en paus för att hämta andan.

KARIN
Tänk om det alltid krävdes så här lite möda för att få stången att resa sig.

ROBERT
Roligt.

Pernilla och Karin flinar.

ROBERT
Med rätt hål så.

PERNILLA
Apropå hål, är den ändå inte lite sned?

Mårten och Robert tar ett steg ifrån och ser att den lutar.

MÅRTEN
Jo, kanske litet.

KARIN
Det kanske inte blir så mycket skörd om någon får den i huvudet.


ROBERT
Nä men, det är väl ändå stabilt. Det är bara att den är lite sned.

MÅRTEN
Allt är inte perfekt, men vi gör vårt bästa. Nu tycker jag att vi dansar! Vad ska vi köra?

KARIN
Små grodorna är väl ändå roligast.

MÅRTEN
Ja, men de gör vi!
(till barnen)
Kan ni den?

KARIN
De kan ha varit längesen sen sist, men ni kan följa oss vuxna så kanske det kommer tillbaka.

PETRA
Jag och Oskar kan gärna se på.

De andra bildar en ring runt stången.

ALLA VUXNA
(sjungandes)
~Små grodorna, små grodorna är lustiga att se. 
~Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
~Ej öron, ej öron, ej svansar, hava de.
~Ej öron, ej öron, ej svansar, hava de. 
~Koack, ack, aa, koack, ack, ack, ack, ack, koack, ack, ack, ack, 
~Koack, ack, ack, koack, ack ack,kaa.

Mårten ser att Petra står vid sidan av.

MÅRTEN
Men Petra, ska du inte vara med?

PETRA
Nä, jag ser hellre på.

Mårten lämnar dansen och går fram till henne.

MÅRTEN
Men vadå, det är väl klart att du ska vara med.

PERNILLA
Låt henne va, hon vill ju inte.

MÅRTEN
Men det är väl Petra tillräckligt gammal för att säga själv.
(till Petra)
Vadå, mår du inte bra eller?

PETRA
Nä, men jag känner bara inte för det.

MÅRTEN
Men nu när vi har släpat ut den här stången--

PERNILLA
--men du kan ju inte tvinga henne att dansa om hon inte känner för det.

MÅRTEN
Men det är väl ingen som tvingar någon här, jag försöker ju bara höra med min dotter hur det är med henne. Får jag inte göra det, eller?

PERNILLA
Alla får göra som dom vill.

MÅRTEN
Ja, tydligen.

MOA
Mamma, jag fryser.

KARIN
Vad finns det för andra sånger?

!FRÅN HUSET HÖR VI GLAS KROSSAS.

PERNILLA
Huset!

MÅRTEN
(till Karin)
Vänta här.
(till Pernilla och Robert)
Kom!

Mårten, Pernilla och Robert springer tillbaka mot huset.

EXT. GÅRDEN - BAKOM HUSET - FORTSÄTTNING

Mårten, Pernilla och Robert kommer springande mot huset, passerar en hög med bråte.

MÅRTEN
Här! Här!

Mårten greppar en plastkvast, Robert tar en kratta och Pernilla en gren.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - FORTSÄTTNING

De springer in på gården med sina tillhyggen i högsta hugg, vrålandes medan SJU MASKERADE PERSONER väller ut ur huset, armarna fulla med förnödenheter. De maskerade personerna springer mot ett TRAKTOR MED FLAK som väntar längre bort, vid vägen. Pernilla, Robert och Mårten försöker mota bort dem.

PERNILLA
Schas! Schas!

Pernilla springer uppför trapporna till verandan och in genom den öppna ytterdörren, men blir tacklad av en MASKERAD PERSON som kommer utspringande med stöldgods.

De båda faller ner på verandan, men Pernilla lyckas ta sig upp snabbare och drämmer en kruka i huvudet på Maskerade Personen. Pernilla blänger förskräckt på den livlösa kroppen.

Vid vägen försöker Robert och Mårten rycka tillbaka saker från personer som har hoppat upp på flaket på traktorn som kör iväg, de ger upp och rör sig tillbaka till huset.

MÅRTEN
Fy fan, asså.

ROBERT
Bra jobbat hörru.

MÅRTEN
Vilka jävla äckel, alltså.

Mårten och Robert får syn på Pernilla som står över den livlösa kroppen som fortfarande är vänd med ansiktet neråt.

PERNILLA
Jag vet inte, allt gick så snabbt.

De stirrar ner på personen. Robert hukar sig ner, känner på hals pulsen. Han tittar upp på dom andra och sen ner på kroppen igen. Robert vänder på liket och tittar på MASKEN. 

ROBERT
Jisses.

PERNILLA
Det skedde så snabbt. Jag trodde--

ROBERT
Det är en kvinna. 

MÅRTEN
--det är ok, det var i självförsvar.

ROBERT
Det är inget vi kan göra nu. Jag går och hämtar Karin och barnen. Göm henne bakom boden eller nåt så de slipper se.

MÅRTEN
(till Pernilla)
Det är okej, du försvarar ditt hem. Ska du inte ta av masken så man får se hur hon ser ut?

PERNILLA
Nej, snälla gör inte det. Jag vill inte se hennes ansikte.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - EN STUND SENARE 

Mårten släpar kvinnans kropp över gården och bakom friggeboden.

EXT. SNÖTÄCKT ÄNG - DAG

Robert kommer tillbaka till midsommarstången, men Karin och barnen är inte där.

ROBERT
Hallå!? Karin!?

Längre bort ur skogen kommer Karin och barnen, de möts.

ROBERT
Sådär hörni, nu är faran över. Allt gick bra, inget att oroa sig för.

Moa och Gustav omfamnar Robert.

KARIN
Var det troll?

ROBERT
Ja, men vi lyckades jaga iväg alla.

PETRA
Var är mamma och pappa?

ROBERT
De är vid huset. Kom så går vi tillbaka.

EXT. GÅRDEN - BAKOM FRIGGEBOD - DAG

Pernilla och Mårten står och glor på kroppen.

PERNILLA
Vad ska vi göra då?

MÅRTEN
Vi får väl begrava henne eller nåt.

PERNILLA
Hur fan ska vi göra det? Marken är ju helt frusen.

MÅRTEN
Vi får väl begrava henne under snön.

PERNILLA
Men tänk om de kommer tillbaka för att hämta henne?

MÅRTEN
Troll? De bryr sig inte om sina egna. Det är upp till oss att försök ge henne en värdig begravning.

!VI HÖR BARNEN FRÅN GÅRDEN.

Mårten tittar fram runt kröken från friggeboden och ser Robert leda Karin, samt barnen tillbaka in i huset. Robert tittar över axeln, hans ögon möter Mårtens.

INT. GÅRDEN - HALLEN - KONTINUERLIGT

Karin och Robert hjälper barnen ta av sig ytterkläderna. Barnen springer upp på övervåningen.

ROBERT
Jag går och kollar läget också .

EXT. GÅRDEN - BAKOM HUSET - DAG

Mårten gräver en grop i snön. Pernilla stirrar på kroppen. Robert kommer tillbaka.

ROBERT
Hur går det?

MÅRTEN
Det finns en till spade där.

Robert tar spaden och gräver.

[[SUBPLOT: SKRIV IN SUBPLOT MED BARNEN I HUSET, Huset har precis blivit anfallet av troll, Mårten, Robert och Pernilla är och begraver kroppen, Karin och barnen är i huset]]

Mårten, Robert och Pernilla står och glor på gropen och kroppen till--
ROBERT
Aja, det är väl inte så mycket annat än att slänga i henne och täppa igen.

PERNILLA
Ok.

Pernilla och Robert böjer sig ner för att ta tag i kroppen.

MÅRTEN
Men vänta.

Robert och Pernilla stannar upp, förvånat.

MÅRTEN
Ska vi verkligen begrava de här vantarna?

PERNILLA
Vadå?

MÅRTEN
Det är inte som om hon kommer ha någon användning för dom.

PERNILLA
Jag vet inte, det känns bara fel.

MÅRTEN
Det är väl inte som om hon måste bli begravd med det hon kan behöva i efterlivet?

PERNILLA
Nä, men vi kan väl visa lite värdighet.

MÅRTEN
Vadå, ett par vantar kan ju göra skillnad på liv och död här ute.

PERNILLA
Jo, men jag har redan ett par vantar.

MÅRTEN
Nu ja, men sen? Vad gör du när de där går sönder? Ser du några sportbutiker här omkring?

Alla är tysta, tänker.

ROBERT
Han har rätt. Du borde inte bara ta hennes vantar, utan alla hennes kläder. Hon försökte ta maten ur dina barns munnar. Det är inte bara stöld utan mordförsök. Hon försökte döda dig, men du hann före och försvarade dig.

Mårten böjer sig ner för att klä av kvinnan, Pernilla puttar bort honom.
PERNILLA
Men kan du sluta!

Mårten ramlar omkull, tittar upp, förvånad.

PERNILLA
Rör henne inte! Om någon ska göra det så är det jag. Vänd er om.

Mårten reser sig och borstar av snön. Männen vänder ryggen mot liket. Pernilla knyter upp kvinnans skosnören och tar av henne stövlarna, knäpper hennes jacka och stannar upp.

Mårten och Robert som står och väntar hör något.

!VI HÖR SNYFTNINGAR.

MÅRTEN
Men vad är det?

PERNILLA
(gråtandes)
Hon är gravid.

Under kvinnans jacka ser vi en PUTANDE MAGE (femte månaden). Mårten försöker trösta Pernilla som nu bölar. Pernilla kastar sig över kvinnan och smeker hennes bleka kinder.

PERNILLA
Förlåt, förlåt.

Mårten sliter Pernilla från kvinnan. Robert tar av kvinnans kläder medan Mårten leder Pernilla mot huset.

INT. GÅRDEN - HALLEN - DAG

Mårten för in den gråtandes Pernilla i huset. Karin ser Pernillas tillstånd och hjälper henne ta av sig ytterkläderna.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - DAG

Mårten kommer ut från huset och går mot friggeboden.

INT. GÅRDEN - SÄNGKAMMAREN - DAG

Karin leder Pernilla till sängen och bäddar ner henne, omsorgsfullt.

EXT. GÅRDEN BAKOM HUSET - DAG

Mårten och Robert puttar ner liket i graven, täcker kroppen med snö.

[[SUBPLOT MED BARNEN I HUSET. INT. BARNKAMMAREN - DAG :Barnen och Karin är i huset. Mårten och Robert har precis begravt kroppen]]

.KÖKET

Mårten och Robert sitter och tom glor med varsin kopp när Karin kommer ner från övervåningen.

MÅRTEN
Hur är det med henne?

KARIN
Äh, hon har ju mått bättre.

Karin häller upp en kopp från plastdunken och sätter sig vid bordet.

KARIN
Vad kom de undan med?

MÅRTEN
Lite allt möjligt. Mat, några dunkar bensin, vildsvinsköttet vi hade kvar.

KARIN
Mycket.

ROBERT
På tok för mycket.

KARIN
Jag beklagar Mårten.

MÅRTEN
Det är okej, vi hittar alltid något sätta att klara oss.

ROBERT
Hur lång tid har ni kvar mat för?

MÅRTEN
Äh, jag vet inte. Måste räkna på det.

Robert och Karin tittar på varandra, osäkra. Mårten fyller på sin kopp från plastdunken och sveper glaset.

KARIN
Du, Mårten... är det här verkligen hållbart?

MÅRTEN
Vadå?

KARIN
Men att bo så här. Alldeles själva! Vem vet, vädret kanske går tillbaka, men tänk om det inte gör det. När maten tar slut, så är den slut.

MÅRTEN
Och vad har ni för belägg att det blir bättre om ni ger er av?

ROBERT
Nä, det är bara rykten.

KARIN
Det är inte alls bara rykten. Vi har hört från flera håll.

MÅRTEN
Jag tror ni är naiva, det är en tilltalande idé att gräset är grönare--

KARIN
--det är inte att gräset är grönare på andra sidan, det kanske finns gräs på andra sidan. Här finns bara is, svält och död.

Mårten tar verktygslådan och lämnar köket.

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - DAG

Mårten kommer ut ur huset och traskar mot Volvon.

[[SUBPLOT MED BARNEN I HUSET, fejden mellan de vuxna har blivit allt mer bitter. Mårten håller på att mecka med bilen]]

INT. GÅRDEN - SOVKAMMAREN - DAG

Pernilla sitter på sängkanten med täcket svept om sig och stirrar med trötta, rödsprängda ögon. I handen håller hon en rostig engångshyvel.

INFOGA: Rakhyvelns blad.

Hon tänker.

EXT. GÅRD - GÅRDSPLANEN - DAG

Mårten står böjd över Volvons motor, grubblar, stänger motorhuven, sätter sig i förarsätet, drar igen bildörren och tänker. Mårten drar av sig vantarna, värmer fingrarna med andedräkten, knäcker knogarna, gnuggar fingerspetsarna mot varandra och sträcker ut handen för att vrida om nyckeln.

Han vrider om.

!VI HÖR MOTORN SKORRA.

MÅRTEN
Kom igen, kom igen!

!MOTORNS SKORRANDE BÖRJAR LÅTA MER SOM BRUMMANDE MOTOR.

MÅRTEN
(exalterad)
KOM IGEN! KOM IGEN!

!MOTORN HACKADE UPPHÖR OCH MOTORN BRUMMAR.

MÅRTEN
JA!!!

!MOTORN BÖRJAR HACKA IGEN.

Mårtens exaltering avtar och förbytts av oro.

MÅRTEN
(till själv)
Nej! Nej, nej.

!MOTORNS HACKANDE OCH HOSTANDE EBBAR UT TILL TYSTNAD.

Mårten glor med en tom blick på instrumentpanelen tills--

MÅRTEN
AAAAAAAHHHH!

Mårten dunkar nävarna i ratten.

MÅRTEN
Jävla, helvetes biljävel!!!

Mårten stannar upp av smärta från sin skadade hand.

MÅRTEN
Aj! Aj! Aj!

Mårten stiger ut ur bilen drar igen dörren.

MÅRTEN
(till bilen)
Din jävla fitt-hora!

Han tänker, tittar över axeln mot huset.

MÅRTEN POV: Karin tittar på honom från ett fönster. Hon tittar bort och lämnar fönstret.

Mårten blänger föraktfullt, vänder sig om och går mot vägen.

.GRINDEN

Mårten kommer fram till grinden, stannar upp, tittar över axeln mot huset, fortsätter sen ut på vägen.
[[SUBPLOT MED BARNEN I HUSET, ytterligare bittert mellan Mårten och de andra]]

INT. GÅRDEN - KÖKET - DAG

Robert och Karin sitter vid matbordet när en blek Pernilla hasar in köket, insvept i sovtäcket. Hon stoppar några vedträn i järnspisen och sätter på en kastrull med snöslask.

KARIN
Pernilla, kan du inte sätta dig?

Pernilla glor på Karin, tänker, sätter sig vid bordet.

KARIN
Jag kan inte lämna er här.

PERNILLA
Så gör inte det.

KARIN
Ni kan inte leva så här, ser du inte att det inte finns någon framtid här.

[[TODO:PÅMINNELSE TILL SJÄLV: KLIPP UT OCH KLISTRA IN EN BIT AV FÖRSTA DEBATTEN MELLAN Pernilla OCH KARIN. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte här. Kanske att den första debatten är för lång och jag kunde skjuta över den hit]] 
[[ELISABETH:/Låt något ske! 1. Antyda props. 2. Visa props, 3. Tittare tänka props. 4. Filmen använder props./Är K o R oroliga nog?/]]

PERNILLA
Ok, låt mig se om jag kan prata med Mårten.

KARIN
Vi vill bara inte att den insikten ska komma när det blir för sent.

PERNILLA
Jag brukar veta hur man når honom. Det är ju ändå barnens välbefinnande som betyder mest för honom.

KARIN
Han är en jättefin pappa.

PERNILLA
De kommer bli bra.
Pernilla och Karin kramar varandra.

INT. GRANNENS HUS - KÖKET – DAG  (FLASHBACK)

Grannen och Mårten smuttar på varsin kopp vid köksbordet.

[[TODO: BUG SKRIV IN BILSNACK, MER RESEARCH]]
[[BUG varför kommer inte Grannen och tittar på bilen]]

MÅRTEN
Ah, men jag kan kanske testa det då.

GRANNEN
Ja, gör det. Önskar att jag kunde vara till lite mer hjälp, men har haft mycket med att se om här i huset.

MÅRTEN
Nä, nä. Jag vill ju försöka att klara upp det här själv. Det är ju min bil, vafan.

GRANNEN
Jo, jo.

MÅRTEN
Så har du jagat något på sistone?

GRANNEN
Nja, inte blir det så mycket. Försöker göra mer förbättringar på huset. Har så himla mycket nu ändå nedfryst och i skafferiet. Dessutom är det inte så mycket djur kvar i skogen. De kanske kommer tillbaka när det här vädret blir bättre. Även om det inte blir  bättre, så kommer jag nog ha så att jag klarar mig till mina sista dagar, det tror jag nog.

MÅRTEN
Ja, vi har lite fler munnar hos oss, så allt vi har köpt på oss har börjat sina, kan man säga.

GRANNEN
Ah, trist du. Ni får försöka att hålla ut då tills det här är över. Det är nog inte långt kvar.

MÅRTEN
Jo.... men jag har tänkt på en grej... Jag och Pernilla har ju varandra att ta hjälp av men du bor ju här själv.

GRANNEN
Jo, nog har det blivit ensamt här sen frugan gick bort.


MÅRTEN
Jag tänkte att vi kanske kunde hitta något sätt att samarbeta lite mer.

GRANNEN
Vad tänkte du då?

MÅRTEN
Nä, men jag tänkte att jag kanske kunde ge dig en hjälpande hand så kunde du hjälpa oss med att avvara lite kött eller nåt?

Grannen tittar på honom. Flinar lite. 

GRANNEN
Nä, du. Det vet jag nog inte om det är så bra.

MÅRTEN
Du säger ju själv att du har mer mat än vad du behöver, om jag kunde få arbeta för dig så kunde du expandera verksamheten i källaren och byteshandla med andra som är kvar i trakten.

[[BUG Varför kommer Mårten tillbaka och så fikar de i grannens kök igen? Skulle det inte vara bättre om Mårten hade lånat ett verktyg, kom tillbaka för att returnera den, och så står de och pratar i hallen]]

GRANNEN
Och byteshandla mot vadå? Jag har allt jag behöver här. Lugn och sinnesfrid är svårare att komma över.

Grannen tar kopparna från matbordet och ställer dem i sinken, vänder sig mot bordet och finner Mårten snyftandes.

MÅRTEN
(gråtandes)
Vår mat är slut.

GRANNEN
Va?

MÅRTEN
(snyftandes)
Vi har ätit oss igenom i stort sett hela förrådet och sen idag bröt sig några troll in och tog det sista. De fick tag på vildsvinet jag hade fångat.

GRANNEN
Men märkte ni inte att de var inne i huset?

MÅRTEN
Vi var ute på ängen.
GRANNEN
Lämnade ni bara huset?

MÅRTEN
Vi skulle inte vara borta så länge. 

GRANNEN
Jag lämnar ju huset ibland men det här är ju som en liten borg. Hos er är det ju bara att klampa in.

MÅRTEN
Snälla hjälp oss! Jag vet inte vad vi ska göra. Jag har två barn. Jag kan inte riskera att lämna livet vi har här för att dra söderut. Om vi inte får hjälp, så kommer vi svälta.

Grannen tittar på Mårten, oberörd.

! SLUT PÅ FLASHBACK
[[TODO:INTERCUT DIALOGEN MELLAN KARIN-Pernilla OCH MÅRTEN-Grannen. EV. KASTA OM ORDNINGEN]]

[[SUBPLOT MED BARNEN I HUSET]]

INT. GÅRDEN - GÄSTRUMMET - DAG

Robert, Karin och Petra packar ner överlevnadsutrustning.

KARIN
(till Pernilla)
Packa i påsar efter vad för typ av saker det är, så behöver du inte rota ut hela vätskan.

PERNILLA
Okej, smart.

KARIN
Det är också bra ifall det skulle börja regna, så du inte blir blöt.

!VI HÖR KNACKNINGAR PÅ YTTERDÖRREN.

.HALLEN

Pernilla släpper in en gladlynt Mårten som fortsätter in i köket. Hon följer efter honom.

MÅRTEN
Hallå, hallå!

PERNILLA
Hej älskling, kan vi prata lite?

MÅRTEN
Javisst!


PERNILLA
Oj, vad har du där?

.KÖKET

Mårten ställer sopsäcken på matbordet och packar upp knutna bärkassar.

PERNILLA
Vad är det här för nåt?

Mårten knyter belåtet upp en plastpåse, sträcker ner handen och tar upp en näve bönor som han låter rinna mellan fingrarna.

MÅRTEN
Titta här. Gröna linser.

Mårten håller upp fler påsar.

MÅRTEN
Vetemjöl, bovete, kidneybönor--

Pernilla tar sig för munnen, häpen av lycka. Mårten tar fram andra varor.

MÅRTEN
Matolja, tonfisk, skinka, socker, russin.

Pernilla slänger armarna runt Mårten.

PERNILLA
Vad har du fått allt det här ifrån?

MÅRTEN
Jag har gjort en deal med grannen.

PERNILLA
En deal?

MÅRTEN
Ja, han kommer att hjälpa oss i fortsättningen.

PERNILLA
Men inte kan vi ta emot allt det här?

MÅRTEN
Nä, men det är lugnt, jag snackade med honom.
PERNILLA
Men så mycket gott.

MÅRTEN
Vad var det du ville prata om?

PERNILLA
Jo, jag...

Robert och Karin kommer in i köket.

KARIN
Vad är det där?

MÅRTEN
Ah, det är från vår granne, han har lovat att hjälpa oss.

MÅRTEN
(till Pernilla)
Nå? Vad var det?

Pernilla tittar ängsligt på Karin, sen på Mårten.

PERNILLA
Jo... vi pratade, att det kanske inte var hållbart att bo kvar, nu med allt som har hänt och så.

MÅRTEN
Det har varit tufft, det har det. Jag förstår att det har varit jobbigt.

PERNILLA
Med allt som hände så kände jag också att kanske... ja, tiden vi har haft här har varit svår men också speciell på många sätt. Men att nu så kanske tiden är förbi och det är dags att börja ett nytt kapitel.

MÅRTEN
Jag vet att det har varit väldigt tufft, vi var verkligen på bristningsgränsen, maten höll på att ta slut och trollen gjorde inte saken bättre. Okey, jag kan medge att vi skulle haft det väldigt svårt att klara oss, så som allt såg ut...

Mårten tittar upp mot Karin och Robert. De ser på honom, hoppfullt.

MÅRTEN
Men det här som jag har på gång med grannen förändrar allt. Kanske inte så vi klara oss för all framtid men det ger oss mer tid att se vad som händer. Om det blir värre, ja då får vi väl ge oss av då också.

Karin hoppfulla min ersätts av förakt.

KARIN
Och om det blir för sent?

Mårten tittar på Karin.

KARIN
Om det inte går att sig fram på vägarna? Om ni blir fast här, vad gör ni då?

MÅRTEN
Folk har nog tagit sig fram innan det fanns saltade motorvägar.

PERNILLA
Det kanske ändå skulle vara klokt om vi får mer tid och kan se vad som händer.

Karin tittar chockad på Pernilla.

MÅRTEN
(till Karin)
Ni kan självklart vara med på det här. Om ni vill stanna, så kan vi göra så att detta räcker för er också.

Robert tänker, tittar på Karin.

ROBERT
(till Karin)
Tror du inte det kan vara bra att kanske avvakta och se? Vi har ju ändå tak över huvudet här.

KARIN
Asså, håller jag på att bli tokig? Ser ni inte hur vansinnigt det här är? Om ni vill frysa ihjäl så får ni väl göra det, jag och mina barn blir inte kvar här.

Karin rör sig ur köket men stannar upp när hon ser att Robert stå kvar och tänker.

KARIN
Kommer du eller?

ROBERT
Ja, ja.

Robert och Karin lämnar köket. Mårten och Pernilla tittar på varandra, sen på maten på bordet.

.GÄSTRUMMET

Robert visar Moa och Gustav hur man knyter en knut medan Karin packar.


MOA
Skulle vi inte ha flytvästar också?

ROBERT
Jo, precis men vi får det av våra guider när vi kommer till medelhavet, älskling. Just nu har vi inga.

EXT. GÅRDEN GÅRDSPLAN - DAG

Pernilla skyfflar snö in i en hink.

INT. GÅRDEN - KÖKET - DAG

Mårten tömmer tomatkonserver i en gryta när Pernilla kommer in med snön.

[[SUBPLOT MED BARNEN I HUSET]]

INT. GÅRDEN - BADRUMMET - SKYMNING

Pernilla skrubbar tvätt mot ett gammalt element som står i en balja med vatten.

MÅRTEN
(ropar från köket)
Maten är klar.

.GÄSTRUMMET

Karin och Robert rullar ihop en sovsäck.

!KNACK PÅ DÖRREN.

KARIN
Ja?

Pernilla öppnar dörren och kikar in.

PERNILLA
Hej hörni, maten är klar.

KARIN
Vi skulle behöva diskutera lite saker med barnen. Är det okej om vi tar middagen här uppe?

PERNILLA
Jaha, ja det kanske vi kan ordna.

KARIN
Tack.

Karin stänger dörren, tänker.


.KÖKET

Mårten, Pernilla, Oskar, Petra sitter vid matbordet och äter.

.GÄSTRUMMET

Karin, Robert, Moa, Oskar sitter på sängen och äter.

.KÖKET

Pernilla hjälper Oskar borsta tänderna.

.VARDAGSRUMMET

Petra och Mårten viker tvätt.

.BADRUMMET

Karin häller en hink med rykande vatten i badkaret där Moa och Gustav sitter.

.BARNKAMMAREN

Pernilla sitter intill ett stearinljus och läser för Oskar som ligger nerbäddad i sängen.

.GÄSTRUMMET

Karin, Moa, Gustav ligger i sängen när Robert drar igen gardinerna för att mörklägga.

.VARDAGSRUMMET

Mårten och Petra bär iväg tvätten.

PETRA
Så där, jag tar upp det här. God natt, Pappa.

MÅRTEN
God natt.

Petra tar tvätten, rör sig mot trappan--

MÅRTEN
Du, Petra. Jag hoppas du inte har något emot det, men mamma nämnde att du hade fått mens.

Petra tittar ner i golvet, generad.

PETRA
Jo.
MÅRTEN
Hon nämnde att du blev ganska skrämd.

Petra svarar inte.

MÅRTEN
Det är vårt fel att vi inte har pratat mer om det här. Det har varit så mycket med alla omställningar och så. Vi borde sett till att prata med dig om allt som händer med kroppen i din ålder.

PETRA
Det är okej.

MÅRTEN
Jag förstår om mamma blir den som... om det är något du undrar om pojkar så--

PETRA
--vilka pojkar. Det finns ju inga här.

Petra lämnar Mårten fundersam.

.KÖKET

Mårten slår sig ner vid matbordet, häller upp ett glas från plastdunken, sveper den och funderar.

!VI RÖR OSS LÅNGSAMT IN MOT MÅRTENS ANSIKTE.
!
!
!Och så klipper vi till:

INT. GRANNENS HUS - KÖKET (FLASHBACK)

Mårten sitter vid matbordet med grannen.

MÅRTEN
Snälla, hjälp oss. Jag vet inte vad vi ska göra. Jag har två barn. Jag kan inte riskera att lämna livet vi har här för att dra söderut. Om vi inte får hjälp kommer vi att svälta.

Grannen tittar på Mårten, oberörd. Grannen torkar smulorna från bordet, ner i handflatan, ställer sig och borstar av händerna över sinken. Mårten reser sig och traskar mot dörren.

MÅRTEN
Tack för supen.

GRANNEN
Vänta.

Mårten stannar vid dörren.

GRANNEN
Jag behöver inte din arbetskraft, jag behöver inte din hjälp. Men du har väl mer än det?

Mårten tittar förundrat på grannen.

MÅRTEN
Vadå?

Grannen tiger, Mårten försöker förstå vad han menar, men lyckas inte. 

GRANNEN
Hur viktigt är det för dig att kunna stanna här egentligen. Om det verkligen är så att ni skulle svälta, hur mycket är det värt att hålla familjen vid liv.

Grannen låter orden sjunka.

MÅRTEN
Min fru?

Grannen flinar, Mårten börjar kallsvettas.

GRANNEN
Nja, de är ju en himla fin tös du har där. Jag skulle föreslå din fru först men hon är ju din såklart.

Grannen reser sig, tar fram några plastpåsar från en kökslåda.

GRANNEN
Här, ta några påsar och hämta det du behöver från skafferiet. Vi kan se det som ett förskott. Imorgon kan du ta hit flickan din.

Mårten glor på påsarna, skärrad.

!Och vi klipper tillbaka till:

INT. GÅRDEN - KÖKET - SKYMNING (PRESENS)

Vi är tillbaka till det täta skottet på Mårten som sitter vid eget matbord.

Han reser sig, ställer undan dunken och lämnar köket.

.HALLEN

Mårten klär på sig och smyger ut i den snötäckta midsommarnatten.


.GÄSTRUMMET

Karin, Moa, Robert och Gustav ligger och sover i sängen.

.BARNKAMMAREN

Petra och Oskar ligger och sover.

>FADE TILL SVART:

#ACT III

>**SLUT PÅ AKT II**<

===

>**AKT III**<

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLANEN - DAG

Pernilla kommer ut med en hink och fyller den med snö.

.GÄSTRUMMET

Moa, Robert, Karin och Gustav klär på sig.

.KÖKET

Pernilla slänger in några vedträn i spisen och sätter på en kastrull med snöslask.

.HALLEN

Robert och Karin kånkar ner sin packning. Karin stannar upp i trappen.

KARIN POV: Mårten ligger utslagen på soffan och sover.

Karin och Robert dumpar sina saker vi ytterdörren.

.KÖKET

Robert gör frukost medan Karin sitter med barnen.

KARIN
Okej, hörni. Ska vi se hur det här gått med läxorna?

Barnen tar fram sina skolböcker och pennor, Karin tittar igenom vad de har ritat. Karin tittar på Petras teckningar.

KARIN
(till sig själv)
Bra. Bra. Bra. Jättefint, Petra.

Karin vänder på bladet i Petras bok.

KARIN
Men det här är ju fel, Petra.

PETRA
Vadå?

KARIN
Den här, den har du ju ritat rund. Kommer du inte ihåg att vi pratade om det? Den ska ju vara platt.

Petra tänker, generad.

PETRA
Men jag gick och tittade i morfars biblioteket och där stod det att--

KARIN
Jo, men du vet vad jag har sagt till dig om de där gamla böckerna.

Petra tittar ner, skamset.

KARIN
Det är så mycket som står där som vi vet idag att det inte är sant. Men, jag menar tänk själv. Det förstår väl vem som helst. Det är klart att den ska vara platt. Jag menar, se dig omkring.

ROBERT
(till Karin)
Kan ni börja duka?

KARIN
Ja, vi får fortsätta sen. Allt annat såg jättefint ut, men det där får du göra om.

Bordet rensas från skolmaterial och dukas.

.VARDAGSRUMMET

Pernilla försöker väcka Mårten på soffan.

PERNILLA
Mårten, frukosten är klar.

MÅRTEN
Ah? Ja, ja. Jag sover nog lite till.
Mårten somnar om. Pernilla drar en suck och går till köket.

.KÖKET

Pernilla kommer in och sätter sig vid matbordet där Robert, Karin Oskar, Gustav, Moa och Petra äter gröt.

.GÅRDSPLANEN

Pernilla följer barnen ut på gården för att låta dem leka.

.GÄSTRUMMET

Karin sitter i sängen med sin ryggsäck när Robert kommer in.

ROBERT
Sådär, då var väl det sista i bilen.

Karin tar fram en tub lim från väskan.

KARIN
La du matsäcken högst upp den här gången så inte allt blir mosat?

ROBERT
Jag la det vi kan behöva i framsätet.

Karin rycker en FRYSPÅSE från en rulle.

KARIN
Har du passen?

ROBERT
Yes.

Robert tar fram familjens PASS från bakfickan medans Karin häller några DROPPAR LIM i plastpåsen.

KARIN
Vad tror du om vädret och vägen?

ROBERT
Borde vara okej.

Robert slänger alla familjens PASS I ELDEN i rummets VÄRMEKAMIN. Karin blåser in luft i påsen med limmet och INHALERAR.

INFOGA: Deras pass brinner i värmekaminen.

Karin håller andan, räcker Robert plastpåsen och sluter ögon. Robert sätter sig på sängen, tar ett andetag från påsen och faller tillbaka på sängen.

MOA (U.B)
(ropar, utanför rummet)
Mamma?!

KARIN
(ropar, blundandes)
Ja, älskling??

MOA (U.B)
(ropar, utanför rummet)
Kan du hjälpa mig?

KARIN
(ropar, blundandes)
Om en liten stund, älskling.

[[TODO: Vi behöver en scen här med barnen eller Pernilla och Mårten. Karin och Robert ligger höga i sovrummet, de ska strax åka. ]] 

EXT. GÅRDEN - GÅRDSPLAN - DAG

Barnen leker i snön. Pernilla och Mårten försöker fixa Volvon.

Karin och Robert kommer ut ur huset och går mot Folkan.

KARIN
(ropar)
Kom, hörrni! Hoppa in i bussen nu så vi kan komma iväg.

Robert öppnar dörren till baksätet på Folkan, Moa och Gustav hoppar in.

Mårten lägger sin hand på Pernillas axel.

Karin slänger in sin ryggsäck, vänder sig till Pernilla, Mårten, Oskar och Petra.

Pernilla drar en suck och tittar ner i marken.

Karin går fram till Pernilla, de står tysta en stund.


MÅRTEN
(till Robert)
Lycka till.

De två männen omfamnar varandra.

ROBERT
(till Mårten)
Du med, se till att ta hand om er nu.

PERNILLA
(till Karin)
Lova att ni är försiktiga!

KARIN
Det ska vi vara, ni med.

PERNILLA
Lita inte på någon!

KARIN
Inte ni heller.

Karin smeker Pernillas kind.

KARIN
Va inte ledsen, vi kommer att ses snart igen.

De tittar på varandra tills Pernilla lyser upp.

PERNILLA
Vänta! Jag måste ge dig ett fotografi jag hittade.

Pernilla springer till friggeboden medan de andra tittar på varandra, förvånat.

.FRIGGEBOD

Pernilla kommer in, lyfter ner traven med bananlådor, öppnar en.

Pernilla rotar runt i lådan tills hon hittar... 

INFOGA: Fotografiet på sig själv och Karin som tonåring.

Pernilla är på väg att lämna boden när hon ser en BLODIG YXA som står lutat mot en SVART SOPSÄCK. 

.GÅRDSPLANEN

Karin slänger in sista packningen, Robert stänger bakluckan.

PERNILLA (U.B)
(från friggeboden)
AAAAAAAAHHHH!!!

Karin och Robert, vänder sig om, förskräckta. En nyvaken Mårten kommer ut från huset. Pernilla kommer ut med en BLODIGT YXA. Mårten springer mot henne.

MÅRTEN
Älskling, jag kan förklara!

PERNILLA
(till Mårten)
Kom inte närmare!!!

MÅRTEN
Tare lugnt, nu.

PERNILLA
Kom inte närmare säger jag!!!

KARIN
Vad är det som har hänt?

PERNILLA
(till Mårten)
Vad fan är det du har gjort?

MÅRTEN
Ta det lugnt nu så bara. Jag kan förklara alltihopa!

PETRA
Mamma!

PERNILLA
Tyst Petra, det är här är mellan pappa och mamma.

MÅRTEN
Snälla Pernilla, sätt ner yxan så vi kan prata.

PERNILLA
Nej, fan heller!

MÅRTEN
Jag kan förklara allting!

KARIN
Va fan är det som har hänt?

PERNILLA
(till Mårten)
Backa! Hör du det!
(till Petra)
Älskling, ta med dig Oskar i bussen så mamma och pappa kan prata.

Petra tar med sig Oskar, sätter sig i Folkan.

MÅRTEN
Snälla sätt ner yxan så vi kan prata.

PERNILLA
Jag vill veta som hänt först.

Mårten drar en suck, tänker.

MÅRTEN
Han ville ha Petra mot mat, Pernilla. Vår dotter. Jag blev förbannad, vi började bråka, han halkade och slog bakhuvudet i järnspisen. Det var en olyckshändelse. Snälla lägg ner yxan så vi kan--

Mårten rör sig mot Pernilla med blidkande händer.

PERNILLA
I HELVETE HELLER! Kom inte närmare!

Pernilla höjer yxan. Mårten stannar upp.

PERNILLA
Om det då var en olyckshändelse, hur kommer det sig att han ligger styckad i friggeboden? 

MÅRTEN 
För att ingen skulle tro oss, speciellt inte om vi hade ätit upp all hans mat. Jag ville att det skulle se ut som att han hade lämnat bygden.

PERNILLA
Skitsnack!

MÅRTEN
Det är sanningen Pernilla! Jag kör alltid raka rör med dig. Du har dock inte varit lika ärlig mot mig.

PERNILLA
Det har jag visst!

MÅRTEN
Skitsnack.

Mårten tar fram ett öppnat KUVERT från bakfickan. 


MÅRTEN
Vad fan är det här? 

Pernilla tittar på kuvertet, kisar – minns inte.

MÅRTEN
Hade du tänkt kidnappa barnen? 

PERNILLA
Det är inte alls vad som står där. Du var försvunnen. Jag var ensam! 

MÅRTEN
Hade du tänkt dra med barnen på något jävla vågspel medan jag var borta. 

PERNILLA
Jag trodde du var död! 

MÅRTEN
Släpp yxan nu så kan vi prata om det här.

PERNILLA
Robert, starta bussen.

MÅRTEN
Åh, du får tro vad du vill, men mina barn tar du ingenstans.

Pernilla rör sig mot bussen, blicken fäst på Mårten.

PERNILLA
Rör dig inte!

MÅRTEN
Pernilla, du begår ett stort misstag. Det finns ingen koloni, det är en myt. Förstår du inte det? Det som väntar er är människosmuggling, rövare och sexhandel. Det är allt som finns kvar därnere.

PERNILLA
För min del får du gärna frysa ihjäl här uppe.

MÅRTEN
Mina barn ska fan i mig--

Mårten rusar mot Folkabussens dörr för att dra ut Oskar och Petra men motas bort av Robert.

MÅRTEN
Släpp mig, jag ska ha mina barn.

Barnen skriker medan Mårten och Robert halkar ner på marken, rullar runt i snön tills Mårten hamnar överst, men stannar upp när han får ett KNIVBLAD mot strupen. 

Karin står bakom Mårten och håller sin FICKKNIV mot Mårtens strupe.

KARIN
Släpp honom.

Mårten släpper taget om Robert. Pernilla hjälper Robert upp och in i baksätet av bussen medans Karin håller kvar kniven mot Mårtens hals.

Pernilla sätter sig i förarsätet.

MÅRTEN
Du gör ett jävligt stort misstag, hör du det!

PERNILLA
Jag gör det jag behöver göra. Kom, Karin.

Karin släpper Mårten, sätter sig i bussen, de stänger dörrarna.

!VI KORSKLIPPER MELLAN UTIFRÅN OCH INIFRÅN FOLKAN.

Genom rutan ser vi hur Mårten vacklar fram mot Folkan.

KARIN
Lås dörren!

Pernilla kan inte hitta centrallåset. Hon ser knappen.

INFOGA: Pernilla trycker på en knapp för centrallåset, bussens låspinnar åker ner.

Mårten rycker i handtaget till dörren, men bildörren är låst.

MÅRTEN
(ropar genom glaset)
Pernilla, kan du inte bara komma ut så vi kan prata om det här?

Pernilla vrider om nyckeln men Folkan startar inte. Mårten knackar på rutan.

MÅRTEN
(ropar, genom glaset)
Pernilla? Kan vi inte prata om det här?

Pernilla STARTAR bussen. Mårten rycker kraftigare i dörrhandtaget.

Mårten börjar banka på bilrutan medan Pernilla backar ut från gården.

MÅRTEN
(ropar, genom glaset)
Pernilla öppna dörren, säger jag.

Pernilla kollar sina speglar för att kunna vända bilen mot utfarten.

MÅRTEN
(ropar, genom glaset)
Petra!

Pernilla har backat Folkan för att se hon kan köra mot utfarten.

MÅRTEN
(ropar, genom glaset)
Kan ni komma ut så vi kan prata!

Mårten bankar desperat på bilrutan medan bussen börjar rulla iväg.

OSKAR
Pappa!

Petra tittar chockat på Oskar, Pernilla släpper gasen, bussen stannar upp. Pernilla tittar över axeln på Oskar, skärrad.

OSKAR
Pappa!

MÅRTEN
(ropar, genom glaset)
Ja, jag är här Oskar!

OSKAR
Pappa!

KARIN
Kör då!

Pernilla sätter foten på gasen.

MÅRTEN
(ropar genom glaset)
Vänta!

Mårten bankar på rutan medan den lämnar gården. Han försöker springa efter den, men ramlar när bussen får upp farten och lämnar honom på marken.

Folkan kör ut på vägen och försvinner iväg.

Mårten reser sig och springer in i friggeboden.

!KORSKLIPPNING UPPHÖR.

.BILEN

Pernilla ser Mårten i backspegeln.

PERNILLA
Håll i er hörni. Jag förstår att det där var jobbigt men nu är det över.

.GÅRDSPLANEN

Mårten kommer utspringande ur friggeboden med GRANNENS AUTOMATKARBIN. Han springer över gårdsplanen, förbi huset och in i skogen.

EXT. SNÖTÄCKT SKOGSVÄG - SAMTIDIGT

Bussen kommer åkande längs en snötäckt skogsväg.

INT. FOLKAN - SAMTIDIGT

Pernilla kör, Karin håller om barnen, Robert tar sig för huvudet från slagsmålen.

PERNILLA
Vi kommer snart ut på motorvägen. Håll i er bara.

EXT. SNÖTÄCKT SKOGSVÄG - EN STUND SENARE

Mårten halkar ner för en backe från skogen ut på skogsvägen med vapnet.

Längre bort kommer Folkan körande runt hörnet och ut på en raksträcka där Mårten står i mitten av vägen.

.FOLKAN

Karin pekar på Mårten som står i mitten av vägen där raksträckan tar slut och landsvägen svänger.

.SKOGSVÄGEN

Mårten hasar sig ner för en sluttning tills han når skogsvägen. Längre bort ser vi bilen med Pernilla, Karin, Robert och barnen komma snurrandes runt ett hörn.

!VI KORSKLIPPER MELLAN MÅRTEN OCH PERNILLA BAKOM RATTEN.

Mårten går upp och ställer sig på mitten av vägen.

Pernilla ser Mårten stå längre fram på vägen.

KARIN
Han har bössan!

Mårten höjer geväret.

Pernilla trampar ner gasen.

Mårten tar sikte.

ROBERT
Akta!

Mårten drar tillbaka hanen. Pernilla biter ihop. Han smeker avtryckaren.

PETRA
Kör inte på honom!

Petra kastar sig på ratten och drar i den.

Mårten blir TACKLAD av Folkans slirande bakdel. 

!ETT SKOTT AVLOSSAS

Mårten tappar vapnet medan han flyger av vägen och ner för en backe. 

Folkan kör iväg. 

Mårten ligger medvetslös i en snödriva. 

Pernilla kastar en blick tillbaka efter Mårten, chockad.

Petra tittar bakåt, men ser bara skogsvägen slingra sig.

!KORSKLIPPNINGEN MELLAN MÅRTEN OCH FOLKAN UPPHÖR.

EXT. SKOGSVÄG - DAG

Mårten vaknar upp i en snödriva.

EXT. SKOG - SKYMNING

En dimma ligger tätt mellan mörka trädstammar som sticker upp genom den snötäckta skogen. Vi skymtar en varelse komma mot oss ur töcken.

MÅRTEN kommer haltande.

!VI SER MÅRTEN HALTA GENOM SKOGEN I EN SERIE BILDER.

Han tittar sig omkring, går vidare. 

Han försöker blåsa sina händer varma. 

Han stannar upp och tittar sig omkring. Han tittar på sin hand som skakar, stoppar den i fickorna och fortsätter gå.

Han är blek, läpparna är blåa och han huttrar kraftigare.

Han sätter sig på huk. 

Han faller omkull. Först försöker han ta sig upp men sedan ger han upp mot gravitationen och brer ut sig. 

Han lyckas ta sig upp på knäna, tar sig för tinningarna och försöker skaka av sig yrseln. 

Han försöker resa sig, men orkar inte och sätter sig igen. 

Han tittar på sina händer, förvånad. De skakar inte längre. Han försöker resa sig igen, men faller ihop och breder ut sig över snön. Mårten stirrar upp i himmelen med en tom blick.

Mårten ligger på snön och tänker, tills hans ögon sluts. 
/*
EXT. SNÖTÄCKT SKOGSVÄG - SAMTIDIGT

Bilen har kört av vägen och ligger i ett snöigt dike. Varningsljusen är på. Vi ser ryggen av en Mårten som stänger bagageluckan på den kraschade bilen och vandrar iväg längs vägbanan.
*/

EXT. SNÖTÄCKT SKOG - SKYMNING

Mårten ligger still i en snödriva.

Hans svaga andedräkt är det enda tecken att han är vid liv. 

Han höjer huvudet och tittar fram.

MÅRTEN POV: Han ser deras HUS på gården. 

EXT GÅRDSPLAN - FORTSÄTTNING

Vi rör oss ut och ser att Mårten ligger på GÅRDSPLAN precis FRAMFÖR HUSET.

Ljus är tända i fönstren och det varma ljuset inifrån huset läcker ut i det kalla vinterlandskapet. 

Mårten använder sina sista krafter för att resa sig till knäna och kryper över gårdsplanen mot ytterdörren. 

!VI HÖR SKRATT OCH PRAT INIFRÅN HUSET.

Han krälar sig genom ytterdörren som står på glänt. 

INT. GÅRDEN - HALLEN - NATT

Mårten hör röster och tittar mot vardagsrummet.

Han lyckas pressa sig från golvet, tar hjälp av dörrkarmen för att resa sig på fötterna. Han höjer huvudet och tittar in i huset.

.VARDAGSRUMMET

Mårten ser sig omkring, förvånad. 

Allt bråte och skrot är nu BORTA. Vardagsrummet nu vackert inrett. Stearinljus är tända. 

Pernilla kommer ut från köket och ser helt annorlunda ut än tidigare, uppklädd och sminkad.

Hon ställer en skål med sallad på matbordet som är vackert dukat och fyllt med kött, bröd, ostar, frukt, fisk, m.m.

PERNILLA
Ja, men där är du ju! Jag hade precis undrat vart du tagit vägen.

Mårten är stum av förvåning.

Karin, Oskar och Petra kommer ner från övervåningen.

KARIN
Ska vi se vad mamma har ställt till med för fint här då.

PERNILLA
(till Mårten)
Men gubben, du kan ju inte bara stå där och glo. Ska du inte hjälpa Robban i köket?

Robert kommer ut från köket med ett fat tropisk fruktsallad

ROBERT
Ingen fara! Här är allt under kontroll.

Robert ställer fruktsalladen på matborden.

PERNILLA
Se så barn! Nu är leken över! Dags att sätta sig till bords.

Mårten stapplar in i vardagsrummet, tittar sig omkring, förbryllad.

Alla sätter sig vid bordet utom Mårten som står vid sin plats förvånad.

Alla de andra tar för sig av maten och småpratar sinsemellan, men ljudet låter längre bort så vi kan inte urskilja orden.

MÅRTEN
Är det inte lite varmt här?

Mårten börjar svettas och ser varm ut. Han tar av sig ytterkläderna.

Pernilla fortsätter att prata med Robert och Karin utan att svara.

Mårten tar en vattenkanna, häller upp det sista vattnet och sveper den.

MÅRTEN
Jag tror jag släpper in lite frisk luft.

Mårten går mot fönstret och försöker öppna det men får inte upp haspen.

MÅRTEN
Men vad i tusan?

Han tar i allt han har men lyckas inte. Mårten går mot dörren och försöker öppna men den är fast. Mårten rycker desperat i dörren men den vill inte öppnas.

Hela bordet utbrister i skratt.

MÅRTEN
Är det någon som vet hur man får upp dörren?

KARIN
Men det blir så kallt, ska du inte sätta dig?

MÅRTEN
Jo, det var bara att jag tyckte att det var väldigt varmt här.

Mårten som nu svettas febrilt börjar ta av sig sina kläder. 

Han sjunker ner på golvet överväldigad av hettan. 

Har tar av sig de sista plaggen tills han sitter NAKEN på golvet och svettas. 

Mårten vänder sig om och ser elden från brasan.

MÅRTEN
Snälla, kan inte någon släcka elden?

Mårten sjunker ner på golvet och kippar efter andan.

Elden blir allt kraftigare.

MÅRTEN
Snälla. Släck. Elden...

 >OCH VI KLIPPER TILL:

INT. SJUKHUS - VÄNTRUM - NATT

Pernilla sitter och stirrar med tom blick. Vi rör oss utåt och ser att hon sitter på soffan i ett väntrum. Oskar och Petra sitter på golvet och leker.

Vi rör oss mot Pernilla som tänker. 

.MONTAGE - FLASHBACK AV OLIKA BILDER

.1) EXT. LANDSVÄG - DAG

En BÄRGNINGSBIL lyfter Mårtens bil ur ett dike.

.2) EXT. SNÖTÄCKT SKOG - DAG

En POLIS (40) lägger MÅRTENS KLÄDER i en bevispåse.

.3) En AMBULANSSJUKVÅRDARE (36) stänger bakluckan på en ambulans och skyndar sig till förarsätet. 

!SLUT PÅ MONTAGE

En LÄKARE (50) kommer ut ur en avdelning, Pernilla rusar upp och möter honom.

LÄKARE
Hej, jag har förstått det som att du är frun?

PERNILLA
Ja, det är jag.

LÄKARE
Ja, han kom ju tyvärr in i ett väldigt allvarligt tillstånd. Vi var tvungna att hålla honom nedkyld för att hans hjärta inte skulle--

PERNILLA
Men kommer han klara sig?

LÄKAREN
Det är för tidigt för att säga. Han kom in med väldigt svåra köldskador. Det är ett mirakel att han ens hade någon puls. Vi försöker långsamt öka hans kroppstemperatur och hålla noga uppsikt på alla värden.

Pernilla tänker.

LÄKAREN
Ni får självklart stanna här hur länge ni vill, men det här kan ta ett tag, så det är nog bäst att ni åker hem och vilar lite. Jag måste gå in igen.

Läkaren lämnar Pernilla och bakom henne ser vi hur Robert och Karin kommer rusande.

PERNILLA
Han körde av vägen. De tror att han försökte gena genom skogen för att komma tillbaka till stugan. 

Pernilla brister i gråt.

KARIN
Det kommer bli bra. 

Petra tittar upp från golvet. Vi rör oss in på Oskar och sedan snögloben han håller i handen, flingorna dansar.

> **SLUT** <